It's raining outside, but in my heart the sun still shines

För det är så det är, Göteborg är awesome!

Vi har nollningsvecka uppblandat med introduktionsföreläsningar just nu och det är riktigt, riktigt härligt. Igår hade vi lekar i Slottsskogen, som bland annat inkluderade rugby med en fisk istället för en boll, och idag var en tripp till skärgården inplanerad, men den ställdes in på grund av vädret. Dagen tillbringades istället återigen i Slottsskogen och det slutade med att vi blev ombedda att delta i en inspelning av videon till en låt av The Fruitanimals, vilket var väldigt kul men väldigt jobbigt.

Min förkylning har nu nästan försvunnit, så igår kväll följde jag med på förfesten innan folk skulle ut på stan. Faddrarna hade fixat en källarlokal och vi fick gratis öl/cider, så det blev en billig och väldigt intressant fylla...

Ikväll ska jag sova!

Listening to the wind of change

Jag har flyttat hemifrån.

Jag har flyttat hemifrån.

Jag har flyttat hemifrån.

Oavsett hur många gånger jag säger det, tänker det, betonar det olika så är det ett faktum som jag fortfarande har svårt att greppa. Jag bor inte längre i lilla Kävlinge. Bor inte längre hos varken mamma eller pappa. Tittar inte längre upp på Harry Potter-borden, som vi satte upp när vi renoverade mitt flickrum för runt sju år sedan, varje gång jag vaknar. Tar inte Ö- eller Pågatågen till skolan.

Utan jag bor i Sveriges näst största stad Göteborg. Jag bor ensam i en egen lägenhet. När jag vaknar ser jag bara gula väggar (varför valde de den färgen när de målade om senast?) och om det inte hade varit för det faktum att jag cyklar till skolan så hade resan dit gått med spårvagn.

I den del av kylskåpet som jag delar med de tre andra som jag delar kök med ligger det ett ensamt mjölkpaket och i mitt köksskåp huserar två paket nudlar och ett paket müssli. Det är alltså mindre än vad min pappa har i sitt kök, och som några av mina kompisar vet var det något som jag, hur mycket jag än älskar min pappa, störde mig enormt mycket på. Sådan far, sådan dotter, men det gäller bara tills jag får tid att fixa det, vilket blir imorgon eller på lördag, eller kanske söndag...

På tal om prokrastinering (att skjuta saker på framtiden) så handlade en av våra första föreläsningar idag om just det. Vi fick lyssna på en kille vid namn Björn Liljeqvist (http://braingain.se/omoss.php) som hade en hel del vettigt att säga om studieteknik och jag måste säga att han var en av de bästa talarna jag hört. Han fällde bland annat uttalandet: "Högskolestudier är som sprit, de får folk att göra sådant som de aldrig skulle göra annars", som i princip handlade om folk som bestämt att de ska plugga och som istället påbörjar något helt annat, typ fönsterputsning.

Imorgon, på måndag och på tisdag ska vi ha fler introduktionsföreläsningar om universitetet i allmänhet och apotekarprogrammet i synnerhet och jag hoppas att de blir lika intressanta som de vi fick lyssna på idag. Det enda negativa, som egentligen inte har med föreläsningarna i sig att göra, är att jag har lyckats dra på mig en rejäl förkylning vilket gör att hjärnan inte helt hänger med hela tiden och att det ibland dessutom känns som att den ska rinna ut genom näsan... Det är inte roligt alls, men förhoppningsvis har det släppt tills på onsdag då terminen börjar "på riktigt" med min första kemilektion, annars kommer det bli riktigt jobbigt, för jag måste kunna koncentrera mig då.

Förkylda hälsningar från en ovan storstadsbo

Yesterday

Jag kommer sakna Skåne brutalt mycket!

Walking around with a smile on my face

Jag räknar dagarna nu, för många är det inte kvar. Nästa vecka händer det en hel del som kommer att påverka resten av mitt liv, och även om jag är nervös så känns det väldigt bra.

It's time, my friend.

A convent it is then!

Fast jag har en känsla av att vi inte skulle bli några bra nunnor...

Varför känns det som att jag slösar bort tiden jag har kvar här på "hemmaplan"? Imorgon ska jag i och för sig träffa Jennika, Emma och Emma, men i övrigt har jag inte umgåtts med folk så mycket som jag skulle vilja. Några få har jag träffat mycket och andra inte alls, jag borde ha spritt ut det mer, särskilt som det i framtiden kommer att ta mer än tre timmar hem till folk som jag idag kan cykla hem till på typ tio minuter...

Vart har tiden tagit vägen? Det känns som det bara har gått några få veckor sen vi tog studenten, sen den härliga veckan i juni när Lund fylldes av skrålande treor som för några få dagar verkade vara helt utan bekymmer. Nu är vi istället på väg ut i något helt okänt, för några är det jobb, för andra är det vidare studier, och plötsligt är det dags att bestämma sig för vilken riktning man vill ta i livet.

Nu är det vi mot världen, och jag är inte säker på att vi vinner.

Someone said she would understand

Kan knappt förstå att jag bara är skåning i en och en halv vecka till. Den 25:e går nämligen det permanenta flyttlasset norrut till Göteborg, staden som kommer att vara min hemstad i fem år framöver, om inte mer. En resa som jag ser fram emot och samtidigt fruktar, för nu ska jag ju börja ta hand om mig själv, nu är det dags att bli vuxen.

Är jag redo? Det är det jag inte vet, men vågar man inget så vinner man inget och nu är det dags att ta reda på det.