Och var fan har mitt förnuft tagit vägen?
Lovet har hittills bjudit på mycket bra saker och även på en del dåliga.
Bra: fester, trevligt folk, födelsedag, nya bekantskaper, jul.
Dåliga: tänker jag inte ta upp, de som har råkat ut för dem vet vilka de är och jag ber om ursäkt. Jag har kommit till insikt om mig själv och ja, jag måste förändras.
lördag 26 december 2009
söndag 20 december 2009
Snö <3
Det snöar i Skåne, och inte lite heller!
Jag kan inte komma ihåg senaste jullovet som började såhär, det måste vara grymt längesen.
Och ja, jag försöker lägga upp en bild, men blogger.com vill inte, så ni får väl titta ut genom fönstret eller något istället.
Jag kan inte komma ihåg senaste jullovet som började såhär, det måste vara grymt längesen.
Och ja, jag försöker lägga upp en bild, men blogger.com vill inte, så ni får väl titta ut genom fönstret eller något istället.
onsdag 16 december 2009
Taste it
Nu har jag hittat den, det krävdes bara ordentligt med snö, två snögubbar och en klädd julgran.
Det känns som att det kommer bli en bra jul.
måndag 14 december 2009
Snökyssta drömmar
Gran (liggande ute på altanen) - check!
Pynt (lite glitter i min kaktus) - check!
Snö (blötsnö imorse) - check!
Julklappar (alla inhandlade) - check!
Nu är bara frågan, var är julkänslan?
Pynt (lite glitter i min kaktus) - check!
Snö (blötsnö imorse) - check!
Julklappar (alla inhandlade) - check!
Nu är bara frågan, var är julkänslan?
söndag 13 december 2009
fredag 11 december 2009
I used to be so strong
Jag ger upp... Eller borde väl göra det, för det här kommer inte att leda någonstans alls.
Har varit hemma onsdag och torsdag, det är någonting med stress och sjukdom som jag är väldigt allergisk mot. Eller vad ska jag tro, när humöret svänger med ljusets hastighet och jag har lyckats gråta mig till sömns tre kvällar i rad? Jag orkar helt enkelt inte det här mer. En paus är verkligen det jag behöver, men den kommer först om en vecka och frågan är om jag klarar av att vänta så länge egentligen?
Börjar fundera mer och mer på att stänga av allt tekniskt under jullovet, vilket då skulle betyda ingen dator och ingen mobil. Det hade varit så sjukt skönt, att verkligen bara lämna allt och ägna mig åt att umgås på riktigt samt att ta tag i mig själv och bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv. Det är ju trots allt bara ett halvår kvar, sen blir det studenten och sen ska man plötsligt vara stor och vuxen och klara av livet helt ensam. Okej att det kommer bli härligt med möjligheten att helt få styra mitt eget liv, men samtidigt, vem ska jag då stödja mig mot när det blir motigt och vem ska jag kunna komma hem till efter en lång dag och känna mig helt trygg med? Det skulle vara en lögn att säga att jag inte kommer sakna mina föräldrar, för det kommer jag, det är ett som är säkert.
Nu orkar jag inte utveckla det här mer, för ironiskt nog så har tårarna börjat rinna igen... Vem vet, jag kanske håller på att få ett stressrelaterat psykiskt sammanbrott? Det var nämligen såhär min mamma reagerade när hon gick in i väggen.
Sådan mor, sådan dotter.
Har varit hemma onsdag och torsdag, det är någonting med stress och sjukdom som jag är väldigt allergisk mot. Eller vad ska jag tro, när humöret svänger med ljusets hastighet och jag har lyckats gråta mig till sömns tre kvällar i rad? Jag orkar helt enkelt inte det här mer. En paus är verkligen det jag behöver, men den kommer först om en vecka och frågan är om jag klarar av att vänta så länge egentligen?
Börjar fundera mer och mer på att stänga av allt tekniskt under jullovet, vilket då skulle betyda ingen dator och ingen mobil. Det hade varit så sjukt skönt, att verkligen bara lämna allt och ägna mig åt att umgås på riktigt samt att ta tag i mig själv och bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv. Det är ju trots allt bara ett halvår kvar, sen blir det studenten och sen ska man plötsligt vara stor och vuxen och klara av livet helt ensam. Okej att det kommer bli härligt med möjligheten att helt få styra mitt eget liv, men samtidigt, vem ska jag då stödja mig mot när det blir motigt och vem ska jag kunna komma hem till efter en lång dag och känna mig helt trygg med? Det skulle vara en lögn att säga att jag inte kommer sakna mina föräldrar, för det kommer jag, det är ett som är säkert.
Nu orkar jag inte utveckla det här mer, för ironiskt nog så har tårarna börjat rinna igen... Vem vet, jag kanske håller på att få ett stressrelaterat psykiskt sammanbrott? Det var nämligen såhär min mamma reagerade när hon gick in i väggen.
Sådan mor, sådan dotter.
måndag 7 december 2009
He sounds like he's missing something or someone that he knows he can't have now, and if he isn't I certainly am
Jag är lite kär i Suzanne Vega igen.
Det är lite bra.
Särskilt som vi har ganska lika röster och hennes låtar passar både min stil och smak.
Sånt gillar jag.
För er som inte har hört henne så rekommenderar jag följande:
Det är lite bra.
Särskilt som vi har ganska lika röster och hennes låtar passar både min stil och smak.
Sånt gillar jag.
För er som inte har hört henne så rekommenderar jag följande:
söndag 6 december 2009
lördag 5 december 2009
Ingenting är vettigt 03.30, det har du rätt i men det struntar jag i
Livet just nu är en enda bergochdalbana och det finns absolut inget jag kan göra åt det. Skulle i sådana fall vara om jag stängde ner internet, slutade vara social och låste in mig på mitt rum med bara skolböckerna som sällskap, men vad fan, livet är till för att levas och då får man ta några smällar då och då. Tror jag.
Igår var det föresten fest. Längesen jag hade så roligt och kände mig så fri, brydde mig verkligen inte om vad folk tyckte och tänkte och dessutom hade jag sällskap av två av de härligaste töserna jag känner. Kan ju nämna att jag dansade en hel del på både bord och stolar, mest för att jag tyckte att det var kul, och just det, eftersom att det var maskeradfest var jag utklädd till Catholic Schoolgirl. Inte det mest fantasifulla kanske, men det var snyggt och enligt mig är det nästan det viktigaste.
And even when I dream of you, the sweetest dream won't ever do
Igår var det föresten fest. Längesen jag hade så roligt och kände mig så fri, brydde mig verkligen inte om vad folk tyckte och tänkte och dessutom hade jag sällskap av två av de härligaste töserna jag känner. Kan ju nämna att jag dansade en hel del på både bord och stolar, mest för att jag tyckte att det var kul, och just det, eftersom att det var maskeradfest var jag utklädd till Catholic Schoolgirl. Inte det mest fantasifulla kanske, men det var snyggt och enligt mig är det nästan det viktigaste.
And even when I dream of you, the sweetest dream won't ever do
onsdag 2 december 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)