Still my heart this moment, oh it might burn

Vi kan väl säga att jag har gett upp det här lite. Och att jag har haft en hel del för mig den senaste tiden, en hel del som inte har involverat att sitta vid en dator och skriva av sig. Jag har varit mer social än vad jag någonsin tidigare har varit på ett lov. Helknasigt och alldeles, alldeles underbart. (Jag vet, jag vet, en dålig vink till Askungen, men lovet har ju trots allt involverat både julafton med Kalle Anka och ett Disneydygn med flera söta töser)

För att ta upp något helt annat... Som de flesta vet så har skolan dragit igång igen, livet ska alltså återgå till den inrutade banan som det har haft i x antal år hittills och innefatta läxor, lektioner och prov. Men, och nu kommer den skrämmande/roliga/underbara/hemska sanningen, det här är min sista termin på gymnasiet. Min sista termin med en klass som jag är extremt glad över att ha hamnat i, en klass som har gjort att jag har kunnat växa och bli den person som jag är idag, en klass som just nu kallas NV3d. Även om jag inte umgås med alla eller pratar med alla varje dag så är jag väldigt glad att jag har fått tillbringa två och ett halvt år med de individer som utgör vår klass. Ni har gett mig minnen för livet.

Så, nu kan jag känna mig lite nöjd över mig själv. Men! Jag kan inte lovat att jag skriver ett nytt inlägg alltför snart, livet kallar, och det är faktiskt viktigare.
Ciao bella