Oavsett vad som händer så är det alltid något som skaver eller inte riktigt stämmer och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Å andra sidan, helgen har varit precis lika trevlig som den förra. Fast jag har ont i halsen, fryser om tårna och hostar lite smått. Från början var det tänkt att jag skulle ha sovit i Lund i natt, men det blev inte så och det resulterade i ett oväntat möte. Jag och Nicklas tog bussen in till stan vid ett-tiden och sen tog han bussen vidare mot Gunnesbo vid halv två, men jag var tvungen att vänta på min buss som skulle gå två. Där och då, i mörkret och kylan, fick jag plötsligt en fråga om vad klockan var som sen ledde till ett samtal om skolor, utbildningar och gemensamma kompisar. Och nej, jag kände inte personen innan. Visst, man ska vara försiktig med obekanta människor, men han tog till och med upp det själv, att jag inte behövde vara rädd för honom. Lite roligt när han även nämnde att han tränar taekwondo, no worries at all... Fast man måste våga lite också och det slutade i alla fall med att jag fick sällskap tills dess att bussen skulle gå, även om han inte skulle med den själv. Trevlig snubbe, säger jag bara.
Detta visar alltså att mitt liv kanske inte är så förutsägbart som jag alltid har trott, det tål att tänkas på. Let's expect the unexpected.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar