Det ballar ur

Det är så lätt att saker och ting går överstyr, oavsett om det gäller festande eller bara små bråk som blommar ut i stora infernon... Några dagars processande av diverse händelser i helgen har fått mig att inse att man dock inte får låta det påverka en för mycket, man måste kunna släppa vissa känslor och gå vidare. Ilska är en sådan, håller du fast vid den för länge så kommer den bara att långsamt äta upp dig inifrån. Samtidigt krävs det dock att man verkligen känner in och litar på en del andra känslor, känslor som tyder på att något inte står helt rätt till när det gäller t.ex. relationen mellan två människor. Man måste kunna ge och ta, och det är en ytterst hårfin balans mellan att upplevas som egoistisk och att upplevas som intressant.

Men varför är det så svårt att säga till någon att den har gått för långt?