När orden inte räcker till...

I'm just a fool, a fool in love with you.

Så har terminen återupptagits igen, sista föreläsningen på biokemin idag och sen blir det tenta om en vecka. Jag vill inte! Det känns verkligen som att tiden har sprungit iväg från mig, jag har inte pluggat alls så mycket som jag känner att jag skulle ha behövt, men samtidigt så har jag istället gjort saker som jag har njutit av, till skillnad från tragglandet som krävs för att nöta in aminosyrornas sidokedjor och liknande...

Fast jag får väl samtidigt se det positiva i det, på onsdag kommer vi apotekare äntligen upp på Medicinareberget, platsen där vi egentligen hör hemma. Chalmers känns så oerhört isolerat, vi saknar helt kontakten med de andra program som ingår i SAKS samt att vi har noll koll på när det är sittningar och liknande just nu. Det känns inte bra, inte bra alls faktiskt...

För att inte tala om det faktum att J huserar på berget, och ju närmre vi är varandra, desto bättre blir det.