Tre små ord

Har lyckats dra på mig något virus, alternativt en bakterie, så återigen har min kropp blivit ett slagfält mellan mitt immunförsvar och denna ovälkomna inkräktare. Som tur är verkar det dock som om mina celler fortfarande är starka nog att stå emot celler som inte hör hemma på insidan av min hudbarriär, det hade blivit ytterst jobbigt om de inte hade varit det, så jag får kanske se det lite positivt ändå. Dessutom så har min älskade J varit här så mycket han har kunnat och varit allmänt underbar och omhändertagande, precis vad jag har behövt när jag bara har legat under täcket och skakat, antingen av feber eller av köld. Det är inte mycket man orkar ta sig för själv när det känns som att kroppen motarbetar en i allt och då är det verkligen uppskattat att ha någon som kommer förbi och älskar en trots att man ser ut som något katten har spottat ut. Nu är jag dock på bättringsvägen, även om halsmandlarna fortfarande är stora som golfbollar och huvudet fortfarande känns lite löst ibland, får hoppas att även dessa symtom försvinner snart.

För att nämna något roligare så kommer Betty att komma upp hit på lördag. Ska bli skönt att få höra lite skånska och att få träffa henne igen, vi har inte setts sen i julas! Tiden går verkligen fort! Vi får se vad vi hittar på, det är inte helt bestämt än, men oavsett vad så kommer det säkert bli riktigt kul och allmänt flummigt, precis som vanligt när det handlar om oss två.

Nu är det dags för ännu en kväll framför tvn, det är ju trots allt Simpsons och sedan Family Guy på 6an, men jag hade såklart hellre sett att min älskling hade varit här. Tyvärr får man inte alltid som man vill, och det känns som att det blir mer och mer sällan ju äldre man blir.

But I guess that's life, and you learn to live with it.

Infiltration av Lundbergslaboratoriet inledd.

We were born for this

Helgen har gått lika snabbt som vanligt, även om jag istället för att vara kvar i Göteborg tillbringade den hos familjen nere i Skåne. Inget festande, inget alkoholintag, och detta trots att jag var bjuden på fest både fredag och lördag, men energin fanns helt enkelt inte där. Så, vad göra? Jo, tillbringa tiden med mamma, pappa och brossan istället, vilket inte händer särskilt ofta nu för tiden. Eftersom jag kom ner först vid åtta på kvällen i fredags blev det bara slöande framför tv:n hemma hos pappa, men lördagen tillbringades först med mamma på Center Syd och sedan i en biosalong med pappa och brossan. Vi såg Svinalängorna, som var riktigt bra, man måste ha ett hjärta av sten för att inte beröras av den. Idag (söndag) spenderades till största delen i min fåtölj med en skolbok i knäet, på tåget samt i min älsklings värmande famn efter att jag hade kommit tillbaka till Göteborg. Allt som allt en väldigt skön och vilsam helg, det behövs för att ladda batterierna ibland.

För övrigt så har jag världens bästa pojkvän, alla kategorier.

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus istället

Ibland äcklas jag av mänskligheten, en solkigt grå fläck på Moder Jords vackra yta, som bara skövlar och förstör. Efterlyst är en källa till denna känsla, ett program som visar hur rå och oberäknelig människan kan vara, lägre än djur då de åsidosätter sin moral för att istället utföra fysiskt våld mot personer i sin omgivning. Jag mår illa...

Då är det tur att det finns en person som har visat mig att kärleken inte saknas helt, att personlig lycka inte är helt omöjlig att uppnå och att människan inte bara är kapabel till grymma handlingar utan även till de mest osjälviska.

När jag tappar tron är du den som visar mig att det fortfarande finns hopp.

"I love you not only for what you are, but for what I am when I am with you"
- Roy Croft

Asleep I still see you lying next to me

Idag har varit en väldigt fin dag, J kom hit redan vid elva och sen begav vi oss till Naturhistoriska museet för att "insupa de kulturella andarna" samt faktiskt ha vår tredje dejt. Det är helt galet hur lika vi är egentligen, att vi båda kan tycka att det är roligt att gå på dejt på ett ställe där de har en massa fula fiskar i formalin, uppstoppade djur med trasiga glasögon (alltså ögon i glas, inte den sorten som vi människor använder för att se bättre) och en riktig, uppstoppad "liten" val. Han är verkligen min sorts kille, det märks!

Det var bara en sak som inte var optimalt med min annars underbara eftermiddag, och det var alla skrikande, gapande, runtspringande skrik-och-bajsmaskiner som befann sig på platsen... Nej, jag klarar INTE av småbarn, vilket alla som känner mig vet. Är det något jag aldrig tänker göra så är det att föra mina gener vidare, det är då ett som är säkert, släktens fortlevande får helt enkelt skötas av min bror. Stort tack till den högre makt som har parat samman mig med J, med tanke på att han har samma åsikt...

Åh, på tal om J, så avslutade vi vår dejt på ett ytterst classy sätt; nämligen med mat på BurgerKing. Även om det kanske inte är världens mest romantiska ställe så är det sällskapet som är det viktiga, och det gick verkligen inte av för hackor. Min pojke är bäst! Dock slapp vi inte ifrån tidigare nämnda irritationsmoment här heller... Jag tror att det är någon som har något emot oss, alternativt tycker om att vara lite sadistisk och vill se oss lida.

Vad finns det mer att berätta? Tenta på tisdag och Skåne till helgen, det kommer alltså bli en både bra och dålig vecka, om man ser det så. Annars så rullar livet på i sakta mak, och det känns behagligt och bra nu. J är här ofta och mycket *surprise, surprise* och det gillas skarpt, han är så galet mysig och härlig.

Framtiden ser väldigt ljus och otilltrasslad ut nu för tiden.

Tack <3

Because there's no one like you in the Universe

Det är lika svårt varje gång du går...