Tre små ord

Har lyckats dra på mig något virus, alternativt en bakterie, så återigen har min kropp blivit ett slagfält mellan mitt immunförsvar och denna ovälkomna inkräktare. Som tur är verkar det dock som om mina celler fortfarande är starka nog att stå emot celler som inte hör hemma på insidan av min hudbarriär, det hade blivit ytterst jobbigt om de inte hade varit det, så jag får kanske se det lite positivt ändå. Dessutom så har min älskade J varit här så mycket han har kunnat och varit allmänt underbar och omhändertagande, precis vad jag har behövt när jag bara har legat under täcket och skakat, antingen av feber eller av köld. Det är inte mycket man orkar ta sig för själv när det känns som att kroppen motarbetar en i allt och då är det verkligen uppskattat att ha någon som kommer förbi och älskar en trots att man ser ut som något katten har spottat ut. Nu är jag dock på bättringsvägen, även om halsmandlarna fortfarande är stora som golfbollar och huvudet fortfarande känns lite löst ibland, får hoppas att även dessa symtom försvinner snart.

För att nämna något roligare så kommer Betty att komma upp hit på lördag. Ska bli skönt att få höra lite skånska och att få träffa henne igen, vi har inte setts sen i julas! Tiden går verkligen fort! Vi får se vad vi hittar på, det är inte helt bestämt än, men oavsett vad så kommer det säkert bli riktigt kul och allmänt flummigt, precis som vanligt när det handlar om oss två.

Nu är det dags för ännu en kväll framför tvn, det är ju trots allt Simpsons och sedan Family Guy på 6an, men jag hade såklart hellre sett att min älskling hade varit här. Tyvärr får man inte alltid som man vill, och det känns som att det blir mer och mer sällan ju äldre man blir.

But I guess that's life, and you learn to live with it.