Den eviga sjukdomen

Hur ska man kunna lägga tid på att bli frisk när man sedan blir sjuk bara av att tänka på att ta igen allt det man har missat?

Samtidigt som jag vet att min kropp behövde den här dagen för att kunna göra sig fri från förkylningen känner jag av den där lilla klumpen i magen igen, oron som faktiskt dyker upp mer och mer sällan men som ändå finns där och gnager. Om jag ska leka lite hobbypsykolog så tror jag att den beror på mina egna höga krav på mig själv, för om jag inte kan vara bäst så är det inte värt något alls. Och jag kan inte vara bäst om jag inte har full kontroll, eller?

Trots allt så har det förbättrats under de senaste åren, jag känner mig inte lika misslyckad längre om jag inte får det där mvg:t eller om allt inte blir precis som planerat. Fast ändå så stör det mig något enormt när jag blir sjuk och måste stanna hemma, för det är verkligen att drabbas av något utanför min kontroll. Jag kan inte direkt be viruspartiklarna lite snällt att lämna min kropp, bara för att jag ska kunna ta mig till skolan och delta på mina lektioner.

Vad är det egentligen jag försöker säga med det här? Att jag är precis lika ung och osäker som alla andra och att jag verkligen hatar förkylningar? Ja, så är det nog.