A new way of life

Idag börjar mitt och Jennikas projektarbete på riktigt. För mig kommer det alltså bli 26 dagar då jag bara kommer att leva på frukt, bär och nötter. En intressant upplevelse enligt mig, frågan är bara om min kropp kommer att klara av omställningen utan att jag blir allvarligt sjukt eller får en massa brister på viktiga ämnen. På grund av detta kommer min blogg att handla en hel del om hur jag äter och mår, därav färgändringen och underrubriken.


Gick upp vid sju imorse för att hinna med 08.26 tåget till Lund och i förlängningen mitt utvecklingssamtal. Till frukost blev det en banan mixad med lite frysta björnbär, det negativa var att stavmixern orsakade en smärre olycka i köket, så innan jag kom på det optimala sättet att använda den var det bärbitar utspridda över hela köket. Kan alltså helt ärligt säga att morgonen kunde börjat bättre, fast å andra sidan när jag väl lyckades smakade slutprodukten ungefär som glass, gott och uppfriskande.
Cyklade iväg hemifrån till stationen, tog tåget, knallade genom Lund och knatade sen upp till fjärde våningen i C-huset. Där träffade jag Ulla, hon sa ungefär samma sak som vanligt, men ändå var jag kvar där i 20 minuter då hon fortsatte att prata en del om projektarbetet och klassen och allt möjligt.
Tänkte sedan försöka hinna med tåget tio i tio, men mötte istället Julia på Spyken. Hon hade totalt missat att vi hade DD och med tanke på var hon bor så kunde hon inte bara åka hem igen heller. Jag tyckte lite synd om henne men samtidigt, som den sadistiska människa jag är, så var det ganska roligt. Det resulterade i alla fall i att hon följde med mig bort till stationen och höll mig sällskap fram tills jag gick upp på perrongen för att ta tåget hem. Där träffade jag lustigt nog på min lillebror.
Väl hemma igen slutade det med att jag sov i två timmar innan lunchen som bestod av en avokado, ett äpple och en clementin, samt lite nötter. Känner mig fortfarande inte direkt pigg eller pepp på någonting och funderar lite smått på att "skolka" från ensemblerepet, även om jag vet att jag kommer att tycka att det är riktigt kul när jag väl är där, särskilt som det är två veckor sen vi repade senast. Dessutom måste jag plugga lite samhäll till provet på onsdag, så det är bäst att jag avslutar det här inlägget nu.

Puss på er, även ni som kommenterar anonymt.