onsdag 4 november 2009

Att vända på en femöring

Varför blir det så mycket svårare att komma på något att skriva när jag är positiv och mår bra? Ett av livets små mysterium och det tål att tänkas på och filosoferas om, men inte just nu, för nu ska jag berätta om min dag.

Klockan ringde sju imorse, då hade jag sovit i nio och en halv timme! Galet mycket enligt mig, men det behövdes nog, sömn är väldigt bra för att återställa och kurera kroppen. Segade mig igenom morgonen då jag hade väldigt lång tid på mig innan jag skulle iväg. Frukosten bestod av en smoothie av jordgubbar och en halv avokado samt en näve nötter. Drog sedan på mig halsduk, raggsockor, tjocktröja, vinterjacka och vantar då vädret inte tillät någon annan form av klädsel och cyklade hemifrån. Kom till stationen i Kävlinge tre minuter innan tåget skulle gå och det kom in på perrongen samtidigt som jag gick upp på den. Väl i Lund blev det att gå till Spyken, med motvind såklart, där jag och Jennika hade PA-tid med Cecilia och bland annat pratade om hur vi hade mått dittills och lite om vad jag skulle tänka på så att jag inte äter alldeles för lite. Lite senare vaccinerades vi mot svininfluensan, hade matte och så var det dags för lunchen som bestod av en halv cantaloupemelon och en halv pomelo. Kompleterade dock med ett köp av Brämhults apelsin- och hallonjuice på Coop innan det var dags för det fruktade samhälleprovet, som faktiskt inte kändes så svårt ändå, tummen upp för det. Avslutningsvis hade jag engelska, där hände det som vanligt inte särskilt mycket och jag knatade tillbaka till stationen och var där två minuter innan 16.39 tåget skulle gå. Men det gick naturligtvis inte som det skulle och när 16.51 tåget kom in, åtta minuter sent, hade det ännu inte kommit och var beräknat till 17.26. Stackars de som skulle till Teckomatorp säger jag bara. Väl hemma blev det middag bestående av ett halvt granatäpple, några björnbär och en massa saltade jordnötter. Har kommit fram till att jag kommer att ha ätit hur mycket nötter som helst innan denna perioden är slut, de är både goda och mättande och väldigt, väldigt beroendeframkallande.

Men nu funderar jag på att gå ut i köket och dricka lite mer juice, den är väldigt god måste jag säga.
Kyliga höstkramar från en person som längtar efter en kopp te.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar