Idag har inte direkt varit min dag och humöret är ungefär nere vid knäskålarna just nu, så ni får stå ut med ett deprimerande inlägg.
Morgonen började inget vidare, mixade bär och en banan till frukost men kände mig ändå bara svimfärdig och tömd på näring. Åkte med pappa till skolan och kände mig bara sämre och sämre, vilket kulminerade i att jag spydde som en gris på en av skoltoaletterna och totalt tömde mitt system. Detta fick mig dock att må lite bättre och kemilabben och fysiken gick faktiskt helt ok. När det sedan var dags för lunch hade min mage däremot inte helt lugnat ner sig så det blev bara ett äpple och en bit gurka, kunde helt enkelt inte få ner mer. Det låga näringsintaget märktes på matten där jag hade svårt för att koncentrera mig och göra uppgifter som i vanliga fall inte skulle vara svåra alls. Som tur var var bioteknikslektionen inställd, så jag hade bara svenska efter det och slutade redan 14.40 istället för 16.20. Väldigt bra tänkte jag, då jag skulle hinna med bussen 15.23 och vara hemma långt tidigare än vanligt. Men tji fick jag, väl på stationen kom det såklart ingen buss och det fick bli 15.51 tåget till Kävlinge istället, med förhoppningen att det 16.08 skulle gå en buss som kunde ta mig hem. Men nej då, inte det heller, utan det slutade med att jag fick gå hem istället. Vilket tar ungefär 40 minuter och när man är kall, saknar vantar och har en tung väska att bära på är det precis så roligt som det låter, nämligen inte alls. Detta ledde till att jag var hemma ungefär kvart i fem och vrålhungrig som jag var blev det inte bättre av att jag knappt fick i mig något av vare sig pomelon(?) och det halva granatäpplet som jag försökte mig på att äta, utan istället fick jag stilla min hunger med nötter. Som ni läsare förstår så kommer jag definitivt att bli gravt undernärd och dessutom förstöra mina betyg helt om det fortsätter så här.
Kröp därför självömkande ihop i min fåtölj och läste ut boken Blod och Död, som jag faktiskt starkt kan rekommendera. Väl färdig med det sitter jag nu här och inser att det skulle vara bra att läsa på lite extra till samhälleprovet, även om jag har en känsla av att det mesta redan sitter. Inte direkt humörshöjande, om man säger så. Och inte blev det någon träning ikväll heller, men ändå, även om jag ville så hade nog inte min kropp klarat det i det tillståndet som den befinner sig i just nu.
Dock måste jag faktiskt avsluta med en liten positiv detalj, något som lyste upp min annars nattsvarta dag en hel del. Två små meddelanden på msn som talade om för mig att det faktiskt finns någon som bryr sig om hur jag mår. Jag antar att du som skrev det inte vet hur mycket det betydde för mig, men det värmde en hel del ska jag säga.
I regel är livet inte så hemskt, ska väl bara ge min kropp tid att vänja sig och om det inte går så får det helt enkelt bli min slutsats av allt det här. Jag tänker i alla fall stå ut ett tag till och hoppas så klart på en förbättring. Men men, det här är allt i textväg jag tänker bjuda på idag, tills vi ses igen Ciao Ciao.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar