Jag önskar att det här var en överskrift som kunde fånga din blick, men jag kom inte på något bra att skriva

och dessutom vet jag att du inte läser min blogg ändå

En fredag är en fredag är en fredag oavsett hur den spenderas.
Förflyttade mig själv och mina saker från mamma hem till pappa, likadant som vanligt alltså. En sväng inom Lund för att träffa Jenjen, springa Coopers och göra andra tester hanns också med innan det var dags att åka hem och utsättas för den vanliga tortyren. Ser jag en pizza till så "lägger jag en pizza och går ut" ha.. ha.. ha..
Och nu sitter jag här framför datorn igen. Två blinkande rutor talar om för mig att folk vill vara sociala på msn. Det går en Jönssonligan-film på tv, inte en av klassikerna, utan någon av dem utan Sickan. Alltså bara en halv film, för han är ju liksom ligan personifierad. "Jag har en plan", ja, jag önskar att jag hade det just nu, för hur jag ska tackla en del av det som händer för tillf'ället.

Jag känner för att göra något dumt. Sätta mig på tåget och rymma härifrån. Luftombyte hade varit skönt.

Ärlighet varar längst

Livet kan inte bli mer komplicerat, men på ett mysko sätt så gillar jag det.

Träffade Betty-bett-bett idag, jag gillar den tösen. Vi satt och gjorde ingenting i fem timmar ungefär, och hade ändå väldigt trevligt. Innan dess övningskörde jag, känner att det går bättre och bättre för varje gång och körde i 70 idag. Inte så snabbt eller speciellt för dem med körkort kanske, men första gången är alltid något extra.

Kom precis fram till att lovet snart är slut, men det har varit riktigt trevligt så det gör inte så mycket. Dessutom är det bara sju veckor till jullovet och min 18års-dag sen. Tummen upp för det.

Jag längtar hellre efter sånt som inte finns än det jag inte får

Om det bara hade varit så enkelt...

Idag har varit mys, i massor. Träffade Jenjen i Lund, sen satt vi i typ tre timmar på Espresso House. Vi pluggade, jag drack espresso, planerade en del av de tester vi ska göra på fredag, började läsa i My path to freedom: How fruit changed my life and can change yours too och hade allmänt trevligt. När jag kom hem gjorde jag pannkakor till mig och mamma, gott, lyckat och uppskattat. En riktigt bra dag helt enkelt.

Det är bara jag som kan skapa min egen lycka.

The fire in my heart

Träffade Kajsa idag, ännu en av de söta musikaltöserna. Vi åkte till Malmö och gick runt på stan, köpte inget förutom te men hade väldigt trevligt och jag har nästan bestämt mig för vad jag ska köpa till mamma i födelsedagspresent.
Åkte hem och skrev sista anteckningarna till samhälleprovet och sen blev det träning för första gången på två veckor. Så jäkla härligt! Har varit tvungen att prioritera bort den pga skolan, men nu ska det bli ändring på det, helt klart.

Imorgon ska jag träffa Jenjen, på torsdag blir det förhoppningsvis övningskörning och träffa Betty och på lördag ska jag till Hässleholm samt till Roffe, det kan inte bli mycket bättre. Har varit ovanligt social hittills och ser ingen anledning till att ändra på det, för det är riktigt nice!

Puss på er!

Living in sin is the new thing

Nu vet jag varför jag inte ska röka:
1. Kallsvettningar
2. Svårt att andas
3. Illamående
4. Nikotindoften på mina fingrar går inte bort!

Som de tre första antyder så tål min kropp inte nikotin särskilt bra. Visst, kicken är ju härlig men definitivt inte värt det för att sen må såhär dåligt. Men det är ju trots allt mitt eget fel, även om det inte är jag själv som förser mig med cigaretter. Dåligt umgänge kan vi kalla det, även om jag tycker väldigt mycket om dem på alla andra sätt och vis. Och nu har jag tvättat händerna tre gånger(!) utan att få bort lukten, ush och fy och blä!

En flaska vin och kaffefilter

Igår

Jag slöade mig igenom nästan hela dan, innan jag bestämde mig för att skriva färdigt engelskan. Det gick konstigt nog hyfsat snabbt, lätt och smärtfritt, även om jag skrev ungefär 20 ord för mycket. Tror inte Åsa kommer ta livet av mig för det, men man kan ju aldrig vara säker.

Vid sju bestämdes det att jag och Helena skulle gå en runda. Så jag drog på mig tjocktröja, jacka och skor och vandrade nerför backen mot Vikenbadet. Mötte Betty på vägen, vilket resulterade i ett samtal om lite allt möjligt och en förfrågan om Deep på torsdag. Jag är pepp, var ett tag sedan jag klubbade ju. Efter att hon cyklat iväg åt andra hållet fortsatte jag min vandring och såg på håll en figur jag visste att jag kände igen. En stor, varm kram är alltid bästa hälsningen och sedan började vi gå åt samma håll som jag precis kommit ifrån. Vilket betydde uppför backen... Men det var härligt ändå, snackade en hel massa om helgen och diverse händelser och förhoppningsvis är min tisdagkväll planerad nu, men det är inte helt säkert.
Efter ett tag hördes välkända röster och Anton, Anton och Joel dök upp. De var, i ett inte helt nyktert tillstånd, på väg mot Ica, så vi bestämde oss för att haka på. Det hela slutade med att Anton köpte kaffefilter som sedan ströddes ut som ett spår efter oss. Faktiskt ganska kul.
Dessutom var småpojkarna väldigt roliga när de drack vin, de klunkade ur flaskan och såg ut som om det var gift, men ändå skulle de ha mer. Så sött...

Dock kunde kvällen slutat på ett bättre sätt, men det är en helt annan historia. Jag somnade faktiskt tidigt också, redan vid elva, där försvann alltså min intjänade timme. Men men, trots en del gupp på vägen är livet härligt enkelt just nu.

The devil in me

Det blev ingen fest ikväll.
Ska istället bege mig till Lund,
så är massor av pepp ändå.

The things you like about me

Körlektionen imorse var en dubbel sak, vilket betydde att jag körde runt, runt, runt på Gunnesbo och övade växling i alla dess former. Fick även ett finger räckt mot mig av en fräck bilist, jag menar hallå, jag sitter i en KÖRSKOLEBIL med ÖVNINGSKÖRNINGSSKYLT där bak plus att det står ERIKSSONS TRAFIKSKOLA stort och fett över sidorna på bilen, det betyder att jag håller på att LÄRA mig hur jag ska köra, inte att jag VET! VISA LITE RESPEKT! Tror inte att han kunde allt när han satt bakom ratten första gångerna, men han kanske var så dement att han inte kom ihåg det.
Sen blev det i alla fall skola, hann gå på matten innan jag skulle bort till stationen för att ta tåget till Malmö och träffa tandläkaren igen. Blev ytterst pepp när det visade sig att jag slapp plastskena och bara behövde sätta in ståltråd på baksidan av över- och underkäken, detta för att tänderna inte ska flytta tillbaka sig. Jag är faktiskt väldigt nöjd, har nu ett leende som jag kan vara stolt över.
Nackdelen med tiden mitt på dan var att jag missade lunchen och kom tjugo minuter för sent till religionen. Där jag fick reda på att jag hade fått ett starkt vg på provet, vilket jag definitivt kommer att satsa extra hårt på att läsa upp, för ja, 20,0 är en så jämn och fin siffra, och med meritpoängen så blir det ju ännu lite högre. Perfektionist ut i fingertopparna...
Tog mig inom apoteket i Kävlinge på hemvägen också, jag börjar bli trött på denna jäkla röran, men har förhoppningsvis säkerställt en praktikplats efter lovet. Om syv:en klarar av det hon är anställd för. Suck!

Jag är föresten lite kär i Björns Vänner igen, inte så konstigt med tanke på deras texter och sångarens härliga skånska. Bäst just nu är Vad ska jag med ett foto på dig? och För Mias skull, två helt underbara låtar.

Arlamjölk och pepparkakor

Tandställningen togs bort idag, det var något jag verkligen hade sett fram emot. Det känns så lent och konstigt just nu, munnen är plötsligt flera storlekar mindre och jag slipper skavandet från diverse utstickande delar. Imorgon ska jag få min plastskena som juts efter avtrycken jag gjorde idag. Man får äckligt blått gojs upptryckt i käften och kan knappt andas, men det får jag säga är värt det. Jag menar, vem gillar inte att få något stort och hårt upptryckt i munnen?
Kom på mig själv halvvägs in i att skära ett äpple i småbitar, nu kan jag ju äta det helt igen. Dessutom åt jag knäckebröd till lunchen, det har jag längtat efter i flera månader nu. Säga vad man vill om mjukt bröd, men det blir jäkligt tråkigt efter ett tag.

Sist men inte minst tog jag en tripp till utlandet med Helena efter skolan. Det var konstigt nog hennes första gång i de avsikter vi var ute i, men riktigt trevligt och med bra resultat.

Horan och Madonnan

Som en travesti eller patetisk parodi, för vem kan egentligen leva upp till idealet?

Vem har rätt att kalla sig madonna? Är inte horan en minst lika god människa, med glorian på sned förvisso, men trots allt en kvinna liksom så många andra? Vem är jag, eller du för den delen, att döma? Särskilt när vi vet att utseendet kan bedra? Vad är det som säger att madonnans själ är ren som nyfallen snö, när den faktiskt har möjlighet att vara lika solkigt grå som en vinterhimmel dränkt i fabrikernas rök?
Två ytterligheter som samtidigt är lika nära som tvillingsystrar. I essensen två kvinnoformer som skapats av samhällets regler och begär. Den gyllene medelvägen delad i två, tillsammans en komplett varelse som å sin sida knappt heller är accepterad.

Det är fan svårt att vara kvinna!

Just an ordinary day

På något vis försvinner alltid mina måndagar.
Jag kommer till skolan vid tjugo i åtta, börjar med engelska tjugo över och sen rullar det bara på. Rast, lunch, fysik, samhäll och svenska. Vecka efter vecka efter vecka... Hemma vid fyra och ensembelrep vid sex. Mat antingen före eller efter repet sen pluggande och datorn. Och plötsligt ska jag gå och lägga mig för att sova så att jag orkar med tisdagen. Som försvinner på samma sätt. En ändlös räcka av dagar som masar sig på och sedan inte blir minnesvärda, för trots små skillnader händer ju bara samma gamla saker, dag efter dag, vecka efter vecka.

Ge mig något att minnas!
Jag vill inte se tillbaka på livet och inse att det har slösats bort. Jag vill kunna se de små glimtarna som trots allt finns där. Ett leende, en kram, några snälla ord. Det är så lite som kan förgylla mina dagar och även om allt inte lagras i minnesbanken så finns känslan kvar. Känslan av att jag är uppskattad, att någon tycker om mig, att folk trivs med att just JAG finns. Det är väl egentligen det enda jag vill.

Till Betty: Du vet att jag finns här för dig i vått och torrt, du kan prata med mig om allt och jag älskar dig.
Till Helena: Grattis gumman nu när du har blivit stora flickan! Har så många minnen med dig från när vi var mindre och nu har du gått och blivit 18!
Till Wannerberg: En kram förgyller dagen, två gör den bara ännu bättre. Tack för att du finns.

When angels cry blood

.



En helt vanlig söndag som ägnats åt bilkörning, pluggande och bakning.
Dessutom är nu både studentmössa och skolkatalogen beställda.

Remember to forget

Minimal sömn inatt, eller kanske snarare i förmiddags, då den inföll mellan sju och elva. Trots det har jag varit pigg-piggelin, kan bero på att jag är på toppen just nu och det utan känslan av att det snart kan ta slut.

Stack hem till Betty vid tolv, det var lika trevligt som vanligt. Vi snackade en hel del om livets stora och små problem och jag blev våldtagen av blomman igen (fråga inte). Hade i alla fall galet roligt och kände samtidigt att jag kunde prata av mig, så har nu den sköna känslan av att livet bara är bäst. Cyklade tillbaka hem till pappa vid femtiden, där det blev Män som hatar kvinnor följt av sconesbak. En lugn och trevlig lördag, perfekt som avstressning.

Promise me you will forget,
forget the things that you regret.
Leave them all behind
or otherwise they will make you crazy,
make you lose your mind.

Hon som var din dröm

Jag är trött
Och glad
Och en aning missnöjd med avstånd

Kladdkaka och singstar med sötaste Emely
En snabb sväng hem för att äta pizza
Ett försenat tåg till Gunnesbo
Chillkrök hos Julle
Cykling hem med kaniner som hoppar ut mitt framför en
Sena chattkonversationer på msn
Kort och gott en fredag

Vi sitter i samma bil

Sitter vid matbordet hemma hos mamma, mitt emot brossan, och konstigt nog gör vi något gemensamt. Vi sitter och sjunger med i låtarna på hans iPod. Det är konstigt nog ganska mysigt, jag tror att han börjar växa upp.

Jag minns när vi var mindre, alla bråken vi har haft, alla skratt vi har skrattat, syskonkärlek i alla dess former. För även om han har gjort mycket som jag inte gillar så kommer han alltid vara min lillebror, vi är fast knutna vid varandra med band som aldrig kan brytas, band som jag verkligen skulle sakna om de inte fanns där.

Det är något speciellt med syskon.

Men det var kul så länge det varade

Längsta skoldagen i veckan och jag gick runt som en zombie mer än halva tiden. Var riktigt galet trött även om jag sov lite mer än sju timmar inatt, det tycker jag är konstigt för det brukar vara tillräckligt för mig.
Ingen träning blev det heller, hade så mycket jag var tvungen att plugga på att jag inte kunde lägga tid på det. Men jag fick i alla fall väldigt mycket gjort, det är alltid en fördel.

Bästa kattpojken Oliver ligger i min säng, han gör mig alltid på bättre humör. Villkorslös kärlek när den är som bäst.

Wishing to be the friction in your jeans

Mina lurar är för tillfället fulla av musik som lades in på mp3n för mer än två (!) år sen. Men det gör inte så mycket, jag nostalgitrippar och förundras lite över hur mycket och samtidigt hur lite min musiksmak har förändrats på den här tiden.

Och förundras över hur mycket mitt liv har förändrats. För två år sedan gick jag första terminen i ettan, hade precis gjort slut med Andreas och var på väg att bli tillsammans med Jonas. Allt var fortfarande nytt, Spyken hade fortfarande outforskade vrår och mitt liv var precis i början av sin omstöpning. Från tyst flicka till en med personlighet. Från en som knappt kunde umgås med pojkar till en som både har killkompisar och killar som vill något mer. Från en person som inte trivdes med ensamheten till en som nu verkligen trivs med att bara få vara själv ibland. Helt enkelt från någon som inte var det jag ville till den person som jag är nu, till den jag trivs med att vara, till den som nog skulle förvåna flera från min förra klass om dom träffade mig igen.
Och jag älskar det! Jag har slutat leta, för jag har hittat mig själv.

Kind of cold, but I like it

Bild från förra fredagen, eller snarare lördags morgonen, när jag satt och frös i väntan på tåget hem. Förövrigt efter en av årets bästa fester, härligt värre.

Det börjar verkligen bli höst nu, kallt och mörkt och folk blir deppade. Men inte jag, jag älskar den här årstiden! Att få gå ut och gå i regnrusket och mörkret, när ingen annan är ute, och bara känna vinden dra i mig är en oslagbar känsla. Jag är fascinerad av ensamheten, nattens svärta, kölden, trädens klor som klöser mot den stormiga himlen, allt sådant som bara kan definieras som smått makabert och som är standard i skräckfilmsindustrin. Jag älskar känslan av att vara lite osäker på vad som händer bara ett par hundra meter längre fram, en svag känsla av panik i mellangärdet, en av de få saker som får mig att känna mig levande.
Samtidigt är det perfekt för att rensa hjärnan, vinden blåser igenom och sopar rent de vindlande gångar som finns där, tar bort det onödiga och lämnar bara klarhet kvar. Kreativiteten flödar när världen nu går in i sitt mörka tidevarv, dock är det aldrig riktigt mörkt för vi människor ljusförorenar otroligt mycket.

Å andra sidan är det också otroligt mysigt att komma in efter en långpromenad, att dricka en kopp te och höra regnet piska mot rutorna. Att vira in mig i en filt och läsa en bra bok, helst med några ljus tända och doften från en glödande rökelsesticka sakta spridandes i rummet. Eller att titta på en film, gärna då skräckvarianten så att känslan av att inte vara riktigt säker åter genomsyrar mig.

För vad är egentligen bättre än att känna sig levande på riktigt? Att känna adrenalinet rusa genom kroppen och vara på helspänn? Jag kan tänka mig en eller två saker till som ligger nära, men enligt mig så finns det ingenting som toppar den känslan.
Då trippar jag som högst, men bara med livet som min drog.

Recept på en lyckad kväll

En del tacos
Två delar härliga personer
Några nypor bra film
Och ett stort mått skratt

Blanda och avnjut med värme


Var hemma hos Teo och umgicks med henne och Christoffer, riktigt trevligt och dom är bara sååååå söta tillsammans! Är så glad för din skull gumman, du förtjänar det bästa.

Mörkret var vår vän

Låtom oss yla mot månen
två dårar klädda i nattens svärta

Hon, vars skygga fägring
ledde oss in på mörkrets villovägar
Hon, med de sköna formerna
som förevigt kommer vara en fingertoppslängd bort
Hon, vars falska ljus
nu gör att vi balanserar på knivens egg

Vi som förr flög fria som fåglar
men nu är bundna till åtråns destruktiva flamma
Vingklippta olyckskorpar
med röster ärrade av olycklig sång
Som stämband täckta med varande sår
och med omöjliga drömmar som sakta nöts bort
Så låtom oss yla tills våra strupar trasas sönder
och blodet som förr gav oss liv
sakta dränker våra plågor
Ett slut värdigt två dårar
som föll för förförerskans falska lockelse
och glömde att det enda sanna ljuset kommer inifrån

Life > dreams

Jag sover med öppna ögon
för livet är så mycket bättre
än vad mina drömmar någonsin kommer bli


Och så var det dags för fredag igen.
EHL:en är fortfarande helt onödig och dessutom hade någon tömt vårt klassfack igen utan att någon vet vart alla papper tagit vägen. Mycket mystiskt. Höll på att somna på fysiken idag igen, jag måste verkligen ändra på det annars kommer jag att sjunka som en sten vad det gäller betyget, vaknade dock konstigt nog till på kemin, antar att det beror på att den är så pass mycket intressantare än fysiken. Gjorde någon form av test på biotekniken som rörde en möjlig utveckling av en ny gymnasiekurs i biomedicin och på religionen pratade vi om judendomen.

Hade tänkt vara social ikväll, men kände samtidigt att jag inte klarade det, så det slutade med att jag hamnade framför msn och ägnade kvällen fram tills nu åt att chatta. Jag tror att jag håller på att bli beroende, vilket är både bra och dåligt...

Dessutom behöver jag skriva av mig, eller verkligen prata med någon. Det här går inte längre, jag kommer definitivt att bli galen innan något händer.

Just another day (in paradise)

Seg dag i skolan idag, med matte, samhäll och engelska.
Efteråt hände det desto mer, mötte upp med Teo på stationen och sen satt vi och drack varm choklad och chai latte och snackade en massa. Eftersom att hon fyllde år i fredags, massa grattis! i efterskott, så fick hon sin present också. Vi ses verkligen alldeles för sällan nu för tiden, det måste vi ändra på!

Annars har det inte hänt något, ingen läxa till imorgon så inte pluggat något, vilket är riktigt skönt. Dock, bara för att han ville bli nämnd, så har jag hjälpt en liten estet med naturvetenskapliga frågor haha.

http://www.youtube.com/watch?v=ZtIeH_J-SiI

Gorecki - Lamb

Fanns inte som inbäddad version, men lyssna på den, den är så jäkla bra!

Workout

Tränade med mamma innan ikväll, det är fortfarande lika roligt. Dock hade jag käkat alldeles för kort tid innan, så det blev spykänslor denna gången också, go me... Riktigt störigt när jag vet att jag kan klara så mycket mer.

Funderar lite smått på att ta med badkläder imorn, har ju lång rast mitt på dagen, men det är frågan om jag orkar stressa fram och tillbaka och jag blir så himla slö efter att ha varit och simmat, så vi får se. Det hade varit skönt i alla fall.

Nu är det förändring på gång, helt klart!

"Du är så ful att FRA stängde ner din Facebook"

Hahaha David Batra <3

Det kom ett brev på posten

Jag och Jennika har fått svar på vårt ena brev till projektarbetet, det skickades till och med med en bok! Vilket är väldigt uppskattat, borde bli väldigt mycket lättare för mig med dieten nu.

Annars har det inte hänt något spännande idag, kemipluggande är inte så intressant. Inte när man inte får lära sig att framställa etanol utan bara får lära sig molekyl- och strukturformeln i alla fall.

Senare ikväll är det rep, får väl hoppas på att det går någorlunda bra. Det känns lite som att jag inte riktigt platsar där, men men, får väl bara bevisa att jag gör det. Det hade varit trevligt att få noter bara...

Like a lobotomy

Jag kan inte tänka, inte alls. Det känns som att någon har stulit alla mina hjärnceller och ersatt dem med rosa bomull. För just nu är jag bara... hög på livet är nog bästa sättet att uttrycka det på. Och det är väl bra i sig, men inte när jag måste skriva samhälleinlämningen och inte kan få ner ett enda ord!

Hjälp mig?

You called me a player, maybe that's just what I am

Du kallar mig känslokall, och det kanske jag är, men det finns saker som jag måste bestämma mig för, för att kunna hålla huvudet över ytan.

Bredvid dig blev jag den gråa musen som jag var fram tills jag började på gymnasiet. Jag passade inte in i ditt umgänge, jag förlorade nästan mitt eget och jag blev ensam. Jag tystnade, samtidigt som mitt medvetna skrek. Att insikten kom på semestern var troligtvis ingen tillfällighet, att jag märkte att det finns så mycket mer jag vill göra, så mycket mer jag vill se. Jag är ingen småstadstös som klarar av att sitta och dricka tillsammans med 60-plusare, jag behöver hänga med folk i min egen ålder, behöver dansa, flumma, helt enkelt ha roligt!

Min mamma sa att jag jag hade valt någon som var ofarlig, och hon har rätt. Efter att ha blivit dumpad och sedan playad var jag väldigt skadad och visste inte vad jag förtjänade, när du sen visade intresse var det väl därför jag föll. Du var snäll, men det är inte det jag behöver, jag behöver någon som är intressant. Jag behöver bli tillfredsställd, både fysiskt och psykiskt. Jag behöver stimulans. Jag behöver leva. Det var därför känslorna svalnade, därför livet förändrades, därför vi är där vi är idag.

Nu vet du varför, och samtidigt vet jag varför. Det här ligger helt och hållet hos mig, inte hos dig. Samtidigt ångrar jag inte den tiden det var vi, även om jag vet att det hade varit bättre att det inte hade varit så. Du kommer alltid vara speciell för mig, dock inte på det sättet du vill.

Det här är inte skrivet för att såra dig, det här är skrivet för att förklara. Du känner inte mig egentligen, du vet inte vem jag är innerst inne och du vet inte vad som har hänt mig. Du vet inte hur skadad jag har varit och till viss del fortfarande är, och det är först nu när jag har insett det själv som jag kan bli hel igen.

Awesome

Festen igår var så jäkla härlig! Har verkligen saknat flera av de personerna som jag träffade där och det var riktigt skön stämning. Det finns inga goare pågar, och så är det bara. Och inte är jag bakis idag heller, minnet är kristall klart och allting känns bara väldigt nice.

That's life

Jag vet
Jag är inte normal
Men det är inte du heller
Så det jämnar ut sig ;D

Kvinnoförnedrande, men ändå, I like!