Mina lurar är för tillfället fulla av musik som lades in på mp3n för mer än två (!) år sen. Men det gör inte så mycket, jag nostalgitrippar och förundras lite över hur mycket och samtidigt hur lite min musiksmak har förändrats på den här tiden.
Och förundras över hur mycket mitt liv har förändrats. För två år sedan gick jag första terminen i ettan, hade precis gjort slut med Andreas och var på väg att bli tillsammans med Jonas. Allt var fortfarande nytt, Spyken hade fortfarande outforskade vrår och mitt liv var precis i början av sin omstöpning. Från tyst flicka till en med personlighet. Från en som knappt kunde umgås med pojkar till en som både har killkompisar och killar som vill något mer. Från en person som inte trivdes med ensamheten till en som nu verkligen trivs med att bara få vara själv ibland. Helt enkelt från någon som inte var det jag ville till den person som jag är nu, till den jag trivs med att vara, till den som nog skulle förvåna flera från min förra klass om dom träffade mig igen.
Och jag älskar det! Jag har slutat leta, för jag har hittat mig själv.
hha du är en bra flicka på att skriva fan... skriv en bok ;)Tom här va ;)
SvaraRadera