Och var fan har mitt förnuft tagit vägen?
Lovet har hittills bjudit på mycket bra saker och även på en del dåliga.
Bra: fester, trevligt folk, födelsedag, nya bekantskaper, jul.
Dåliga: tänker jag inte ta upp, de som har råkat ut för dem vet vilka de är och jag ber om ursäkt. Jag har kommit till insikt om mig själv och ja, jag måste förändras.
lördag 26 december 2009
söndag 20 december 2009
Snö <3
Det snöar i Skåne, och inte lite heller!
Jag kan inte komma ihåg senaste jullovet som började såhär, det måste vara grymt längesen.
Och ja, jag försöker lägga upp en bild, men blogger.com vill inte, så ni får väl titta ut genom fönstret eller något istället.
Jag kan inte komma ihåg senaste jullovet som började såhär, det måste vara grymt längesen.
Och ja, jag försöker lägga upp en bild, men blogger.com vill inte, så ni får väl titta ut genom fönstret eller något istället.
onsdag 16 december 2009
Taste it
Nu har jag hittat den, det krävdes bara ordentligt med snö, två snögubbar och en klädd julgran.
Det känns som att det kommer bli en bra jul.
måndag 14 december 2009
Snökyssta drömmar
Gran (liggande ute på altanen) - check!
Pynt (lite glitter i min kaktus) - check!
Snö (blötsnö imorse) - check!
Julklappar (alla inhandlade) - check!
Nu är bara frågan, var är julkänslan?
Pynt (lite glitter i min kaktus) - check!
Snö (blötsnö imorse) - check!
Julklappar (alla inhandlade) - check!
Nu är bara frågan, var är julkänslan?
söndag 13 december 2009
fredag 11 december 2009
I used to be so strong
Jag ger upp... Eller borde väl göra det, för det här kommer inte att leda någonstans alls.
Har varit hemma onsdag och torsdag, det är någonting med stress och sjukdom som jag är väldigt allergisk mot. Eller vad ska jag tro, när humöret svänger med ljusets hastighet och jag har lyckats gråta mig till sömns tre kvällar i rad? Jag orkar helt enkelt inte det här mer. En paus är verkligen det jag behöver, men den kommer först om en vecka och frågan är om jag klarar av att vänta så länge egentligen?
Börjar fundera mer och mer på att stänga av allt tekniskt under jullovet, vilket då skulle betyda ingen dator och ingen mobil. Det hade varit så sjukt skönt, att verkligen bara lämna allt och ägna mig åt att umgås på riktigt samt att ta tag i mig själv och bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv. Det är ju trots allt bara ett halvår kvar, sen blir det studenten och sen ska man plötsligt vara stor och vuxen och klara av livet helt ensam. Okej att det kommer bli härligt med möjligheten att helt få styra mitt eget liv, men samtidigt, vem ska jag då stödja mig mot när det blir motigt och vem ska jag kunna komma hem till efter en lång dag och känna mig helt trygg med? Det skulle vara en lögn att säga att jag inte kommer sakna mina föräldrar, för det kommer jag, det är ett som är säkert.
Nu orkar jag inte utveckla det här mer, för ironiskt nog så har tårarna börjat rinna igen... Vem vet, jag kanske håller på att få ett stressrelaterat psykiskt sammanbrott? Det var nämligen såhär min mamma reagerade när hon gick in i väggen.
Sådan mor, sådan dotter.
Har varit hemma onsdag och torsdag, det är någonting med stress och sjukdom som jag är väldigt allergisk mot. Eller vad ska jag tro, när humöret svänger med ljusets hastighet och jag har lyckats gråta mig till sömns tre kvällar i rad? Jag orkar helt enkelt inte det här mer. En paus är verkligen det jag behöver, men den kommer först om en vecka och frågan är om jag klarar av att vänta så länge egentligen?
Börjar fundera mer och mer på att stänga av allt tekniskt under jullovet, vilket då skulle betyda ingen dator och ingen mobil. Det hade varit så sjukt skönt, att verkligen bara lämna allt och ägna mig åt att umgås på riktigt samt att ta tag i mig själv och bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv. Det är ju trots allt bara ett halvår kvar, sen blir det studenten och sen ska man plötsligt vara stor och vuxen och klara av livet helt ensam. Okej att det kommer bli härligt med möjligheten att helt få styra mitt eget liv, men samtidigt, vem ska jag då stödja mig mot när det blir motigt och vem ska jag kunna komma hem till efter en lång dag och känna mig helt trygg med? Det skulle vara en lögn att säga att jag inte kommer sakna mina föräldrar, för det kommer jag, det är ett som är säkert.
Nu orkar jag inte utveckla det här mer, för ironiskt nog så har tårarna börjat rinna igen... Vem vet, jag kanske håller på att få ett stressrelaterat psykiskt sammanbrott? Det var nämligen såhär min mamma reagerade när hon gick in i väggen.
Sådan mor, sådan dotter.
måndag 7 december 2009
He sounds like he's missing something or someone that he knows he can't have now, and if he isn't I certainly am
Jag är lite kär i Suzanne Vega igen.
Det är lite bra.
Särskilt som vi har ganska lika röster och hennes låtar passar både min stil och smak.
Sånt gillar jag.
För er som inte har hört henne så rekommenderar jag följande:
Det är lite bra.
Särskilt som vi har ganska lika röster och hennes låtar passar både min stil och smak.
Sånt gillar jag.
För er som inte har hört henne så rekommenderar jag följande:
söndag 6 december 2009
lördag 5 december 2009
Ingenting är vettigt 03.30, det har du rätt i men det struntar jag i
Livet just nu är en enda bergochdalbana och det finns absolut inget jag kan göra åt det. Skulle i sådana fall vara om jag stängde ner internet, slutade vara social och låste in mig på mitt rum med bara skolböckerna som sällskap, men vad fan, livet är till för att levas och då får man ta några smällar då och då. Tror jag.
Igår var det föresten fest. Längesen jag hade så roligt och kände mig så fri, brydde mig verkligen inte om vad folk tyckte och tänkte och dessutom hade jag sällskap av två av de härligaste töserna jag känner. Kan ju nämna att jag dansade en hel del på både bord och stolar, mest för att jag tyckte att det var kul, och just det, eftersom att det var maskeradfest var jag utklädd till Catholic Schoolgirl. Inte det mest fantasifulla kanske, men det var snyggt och enligt mig är det nästan det viktigaste.
And even when I dream of you, the sweetest dream won't ever do
Igår var det föresten fest. Längesen jag hade så roligt och kände mig så fri, brydde mig verkligen inte om vad folk tyckte och tänkte och dessutom hade jag sällskap av två av de härligaste töserna jag känner. Kan ju nämna att jag dansade en hel del på både bord och stolar, mest för att jag tyckte att det var kul, och just det, eftersom att det var maskeradfest var jag utklädd till Catholic Schoolgirl. Inte det mest fantasifulla kanske, men det var snyggt och enligt mig är det nästan det viktigaste.
And even when I dream of you, the sweetest dream won't ever do
onsdag 2 december 2009
söndag 29 november 2009
Men det är när jag försöker som jag misslyckas
Vad är det som händer egentligen? Fredag var det ju för någon timme sedan, så varför sitter jag nu här och upptäcker att tiden sprungit ifrån mig igen och det är söndagkväll och jag har inte varit social och knappt varit ur huset, vad är det här?
Eller nja, nu tog jag väl i ändå, igår var jag trots allt i Malmö med pappa och brossan när de beställde en kontrabas för 14'995 svenska riksdaler. 3/4:dels, ska transporteras från Kina och kommer fram någon gång nästa eller nästa vecka igen. Nu undrar jag bara hur pappa har tänkt slå in den och om den går in under granen, jag tror inte det, med tanke på att den borde vara ungefär lika stor som själva granen, det tål att tänkas på det där.
Och just det, idag fick jag träffa sångtöserna, det är få personer som är så söta och bra som dom, jag gillar det skarpt! Vi är hur knasiga som helst, det kan inte förnekas, och damn vad roligt vi har ihop. Dock måste jag säga att jag är glad att jag har sluppit Alexandras dödshopp och våldtäkter sen vi höll på med musikalen i våras, och ja, det är lika mysko som det låter, så fråga inte. I alla fall, jag älskar er och det går inte att ändra på!
Efter repet gick färden vidare ut mot Center Syd och jag skaffade mig ett par nya, hela tygskor. (Det betyder inte att jag kommer sluta att använda dom gamla, även om det är hål i dom, men det är bra med ett par att byta med.) Pappa köpte en JULGRAN!!! Jag har noll julkänsla trots skyltningar överallt och det faktum att det är första advent idag, köphetsen står mig dessutom rakt upp i halsen redan. Vart är vårt konsumtionssamhälle på väg? Idiocracy here we come. (Ja, jag såg den filmen igår, och ja, jag skrattade, men ändå.)
Lite precisionskörning har jag faktiskt också hunnit med, jag kan alltså snart parkera mellan två bilar utan att tagga dom med färgen från pappas bil, ganska bra troligtvis. Men ja, det kändes att det var ett tag sen jag satt bakom en ratt och det får jag väl ändra på om jag så småning om ska kunna skaffa mig ett körkort, det är bara så svårt för mig att ta mig tid till det.
Oj, nu blev det kanske mycket på en gång och på ett väldigt oorganiserat sätt, som tankarna i mitt huvud ungefär. Det finns inget som inte är komplicerat längre, tack för det o allsmäktige, om det nu är så att mitt öde står skrivet i en gammal dammig pergamentrulle någonstans.
Får helt enkelt lyda mitt eget råd och le, för det gör faktiskt livet lite lättare.
Eller nja, nu tog jag väl i ändå, igår var jag trots allt i Malmö med pappa och brossan när de beställde en kontrabas för 14'995 svenska riksdaler. 3/4:dels, ska transporteras från Kina och kommer fram någon gång nästa eller nästa vecka igen. Nu undrar jag bara hur pappa har tänkt slå in den och om den går in under granen, jag tror inte det, med tanke på att den borde vara ungefär lika stor som själva granen, det tål att tänkas på det där.
Och just det, idag fick jag träffa sångtöserna, det är få personer som är så söta och bra som dom, jag gillar det skarpt! Vi är hur knasiga som helst, det kan inte förnekas, och damn vad roligt vi har ihop. Dock måste jag säga att jag är glad att jag har sluppit Alexandras dödshopp och våldtäkter sen vi höll på med musikalen i våras, och ja, det är lika mysko som det låter, så fråga inte. I alla fall, jag älskar er och det går inte att ändra på!
Efter repet gick färden vidare ut mot Center Syd och jag skaffade mig ett par nya, hela tygskor. (Det betyder inte att jag kommer sluta att använda dom gamla, även om det är hål i dom, men det är bra med ett par att byta med.) Pappa köpte en JULGRAN!!! Jag har noll julkänsla trots skyltningar överallt och det faktum att det är första advent idag, köphetsen står mig dessutom rakt upp i halsen redan. Vart är vårt konsumtionssamhälle på väg? Idiocracy here we come. (Ja, jag såg den filmen igår, och ja, jag skrattade, men ändå.)
Lite precisionskörning har jag faktiskt också hunnit med, jag kan alltså snart parkera mellan två bilar utan att tagga dom med färgen från pappas bil, ganska bra troligtvis. Men ja, det kändes att det var ett tag sen jag satt bakom en ratt och det får jag väl ändra på om jag så småning om ska kunna skaffa mig ett körkort, det är bara så svårt för mig att ta mig tid till det.
Oj, nu blev det kanske mycket på en gång och på ett väldigt oorganiserat sätt, som tankarna i mitt huvud ungefär. Det finns inget som inte är komplicerat längre, tack för det o allsmäktige, om det nu är så att mitt öde står skrivet i en gammal dammig pergamentrulle någonstans.
Får helt enkelt lyda mitt eget råd och le, för det gör faktiskt livet lite lättare.
fredag 27 november 2009
The frutarian way no more
Sista dagen idag!
Efter 26 dagar som frukterian får jag nu alltså börja äta normalt och shit vad jag har längtat! Varm mat, så härligt, så härligt!
Men nej, det får bli ett längre inlägg imorn, om fysikfrustration och matglädje, jag orkar inte skriva mer just nu.
Puss på er från en glad köttätare.
Efter 26 dagar som frukterian får jag nu alltså börja äta normalt och shit vad jag har längtat! Varm mat, så härligt, så härligt!
Men nej, det får bli ett längre inlägg imorn, om fysikfrustration och matglädje, jag orkar inte skriva mer just nu.
Puss på er från en glad köttätare.
onsdag 25 november 2009
söndag 22 november 2009
Syster Yster, varför så dyster?
Jaha, så var helgen över igen.
Snabbt som attans, var tar tiden vägen egentligen?
Fredagen tillbringades till större delen i sängen med ont i halsen, täppt i näsan och ont i ryggen, nacken och axlarna. Inte jättekul. Masade mig dock upp och bakade muffins till mammas fest.
Vaknade piggelinum på lördag morgon, förutom halsen som hade blivit värre. Dagen flöt förbi med måttligt plugg och sedan kom då kvällen. Jag och Teo (tack för all hjälp gumman, hade inte klarat det utan dig <3) stod i nästan åtta timmar i köket, bar ut mat, bar ut och in tallrikar och diskade för hand, eftersom att "snabb"diskmaskinen varken diskade vare sig snabbt eller rent. Trots att det var slitigt var det faktiskt ganska trevligt och väldigt roligt att se alla "nyktra" vuxna. De dricker hur mycket som helst och sen undrar de varför vi ungdomar börjar dricka, dubbelmoral någon? Cyklade hem till Furulund vid två på natten och sov sen i elva timmar.
Idag, söndag, har tillbringats med fysikböcker, matteböcker och svenska i sällskap av Jenjen. Trevligt och lärorikt helt enkelt.
En helg som alla andra? Inte direkt, men den gick precis lika snabbt!
Adios amigos, nu ska jag äta lite mer russin
Ps. På fredag är det slut!
Ps 2. En månad kvar!
Snabbt som attans, var tar tiden vägen egentligen?
Fredagen tillbringades till större delen i sängen med ont i halsen, täppt i näsan och ont i ryggen, nacken och axlarna. Inte jättekul. Masade mig dock upp och bakade muffins till mammas fest.
Vaknade piggelinum på lördag morgon, förutom halsen som hade blivit värre. Dagen flöt förbi med måttligt plugg och sedan kom då kvällen. Jag och Teo (tack för all hjälp gumman, hade inte klarat det utan dig <3) stod i nästan åtta timmar i köket, bar ut mat, bar ut och in tallrikar och diskade för hand, eftersom att "snabb"diskmaskinen varken diskade vare sig snabbt eller rent. Trots att det var slitigt var det faktiskt ganska trevligt och väldigt roligt att se alla "nyktra" vuxna. De dricker hur mycket som helst och sen undrar de varför vi ungdomar börjar dricka, dubbelmoral någon? Cyklade hem till Furulund vid två på natten och sov sen i elva timmar.
Idag, söndag, har tillbringats med fysikböcker, matteböcker och svenska i sällskap av Jenjen. Trevligt och lärorikt helt enkelt.
En helg som alla andra? Inte direkt, men den gick precis lika snabbt!
Adios amigos, nu ska jag äta lite mer russin
Ps. På fredag är det slut!
Ps 2. En månad kvar!
onsdag 18 november 2009
Hands down
Hela dagen, nästan i alla fall, gick åt till att skriva nationellt prov i svenska. Tror faktiskt att det gick ganska bra också, det var inte så farligt som väntat. Sen blev det bussen hem innan jag cyklade genom regnet och blåsten hem till Teo som jag inte hade träffat på länge. Det blev mycket snack om allt möjligt, väldigt välbehövligt. Blev hämtad av mamma så jag slapp cykla hem igen och nu får jag väl ta tag i fysiken, usch och fy och blö. Åt dessutom en liten bit jalapeño för att känna lite smak, jag börjar verkligen få dille på det här nu.
Och just det, i förra inlägget menade jag ju såklart kylen, inte frysen.
Och just det, i förra inlägget menade jag ju såklart kylen, inte frysen.
måndag 16 november 2009
Mmm, it tastes just like raisins!
Humöret idag har inte direkt varit på topp. Bara tanken på frukt och nötter har gett mig kväljningskänslor och jag längtar efter riktig mat!!! Dock köpte pappa juice och russin till mig, tröst till max. Har inte ätit så mycket, varken igår eller idag, det blir så när mat mest känns avstötande.
I alla fall, jag blev pepppepp av ensemblerepet, för det lät faktiskt väldigt bra. Ibland blir jag bara så stolt över mig själv och hur min röst har utvecklats. Då blir jag glad.
Ingen läxa har gjorts, allt var faktiskt färdigt redan, och nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska lägga mig nu eller titta färdigt på Grannfejden.
Puss och kram, skumbanan (som jag inte får äta, men riktig banan går bra)
Just det! Jag måste lägga bären i frysen så att dom tinar!
I alla fall, jag blev pepppepp av ensemblerepet, för det lät faktiskt väldigt bra. Ibland blir jag bara så stolt över mig själv och hur min röst har utvecklats. Då blir jag glad.
Ingen läxa har gjorts, allt var faktiskt färdigt redan, och nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska lägga mig nu eller titta färdigt på Grannfejden.
Puss och kram, skumbanan (som jag inte får äta, men riktig banan går bra)
Just det! Jag måste lägga bären i frysen så att dom tinar!
lördag 14 november 2009
Som om allting har en mening
Det finns inget mer att skriva, inget mer att säga, inget mer att tillägga och trots det sitter jag här, dag ut och dag in och försöker få fingrarna att dansa fram ett par meningar som kanske, kanske kommer läsas av någon därute. Men varför? Varför är det så viktigt att folk vet hur jag tänker och känner? Särskilt när jag inte vet vem som läser, vem som tolkar, tyngden från samtliga sagda och osagda ord ligger som ett ok och samtidigt, samtidigt är de som en befrielse från censurens bojor.
Men nej, nu ska jag inte gå in mer på det där, för även om ni inte ser det så sitter jag och ler just nu. Minnena från kvällen hemma hos Helena igår gör sig påminda och då kan jag inte annat än glädjas åt vad livet har givit mig. Så därför skickar jag nu en stor kram till alla som läser detta, till alla som inte läser detta och till alla som behöver börja dagen med ett leende. För det är så det ska vara, förbanna inte mörkret, tänd ett ljus istället.
HALVTID
Men nej, nu ska jag inte gå in mer på det där, för även om ni inte ser det så sitter jag och ler just nu. Minnena från kvällen hemma hos Helena igår gör sig påminda och då kan jag inte annat än glädjas åt vad livet har givit mig. Så därför skickar jag nu en stor kram till alla som läser detta, till alla som inte läser detta och till alla som behöver börja dagen med ett leende. För det är så det ska vara, förbanna inte mörkret, tänd ett ljus istället.
HALVTID
torsdag 12 november 2009
Vara nära, men ändå så borta
Humöret går uppåt, uppåt och nu har jag verkligen vant mig vid det här känns det som. Det är inte alls lika jobbigt med bara frukt längre, men trots allt längtar jag enormt mycket efter något med mer substans, något varmt. Mamma och brossan åt lax idag, som tur var var jag inte hemma just då för det hade varit nästan olidligt med tanke på att det är något av det bästa jag vet. Men men, nog talat om mat nu. Dagen har gått snabbt, lätt och smärtfritt och jag kom precis hem från sånglektionen som för första gången på flera veckor bara kändes helt underbart bra, enkelt och rätt. Det känns som att livet leker.
Imorgon är det fredag och även om jag inte har något inplanerat just då så känns det som att det kommer bli en bra helg. Särskilt som jag ska träffa Julia på lördag. Härligt värre.
Slutligen vill jag bara skicka en tanke till er som kände den tös som gick bort igår.
Imorgon är det fredag och även om jag inte har något inplanerat just då så känns det som att det kommer bli en bra helg. Särskilt som jag ska träffa Julia på lördag. Härligt värre.
Slutligen vill jag bara skicka en tanke till er som kände den tös som gick bort igår.
tisdag 10 november 2009
Could you ever be a real, real boy?
Jag är, trots att det regnar och är kallt ute, på superduperbra humör! Sov runt elva timmar i natt och det påverkar så himla mycket, dessutom så har vi DD idag, den sista på terminen visserligen, men jag tänker göra det mesta av den. Hittills har jag hunnit plugga en hel del, vilket känns skönt, och annars mest tagit det lugnt. Ikväll blir det träning med mamma, längtar som bara den för det var ett tag sen sist med tanke på att jag inte mådde bra förra veckan. Det verkar som att kroppen äntligen har börjat vänja sig vid dieten, humöret är jämt och lika högt som det varit innan och kroppen beter sig precis som den ska göra. Känns skönt som bara den. Senare idag måste dock mer nötter och mer frukt inhandlas, det börjar bli skralt på den fronten här hemma just nu. Uppdatering om det kommer väl ikväll eller senare i veckan, nu ska jag iväg till pappa och hämta träningskläder.
Föresten, grattis i efterskott till Teo som hade namnsdag igår, massa pussar på dig!
Föresten, grattis i efterskott till Teo som hade namnsdag igår, massa pussar på dig!
söndag 8 november 2009
Underbara tortyr
En vecka som frukterian idag och humöret har betett sig som en jojo. Bara idag har jag gått från att vara väldigt pepp till att känna mig riktigt låg och allt det inom loppet av en halvtimme ungefär. Jag förstår inte hur man frivilligt bara lever på frukt och då har jag trots allt läst lite mer än halva My path to freedom: How fruit have changed my life and can change your's too. Jag genomgår just nu lite frivillig tortyr, tittar på Cookalong Live med Gordon Ramsay och verkligen suktar efter kött, varm mat, smaker överhuvudtaget för frukt smakar långt ifrån så mycket som jag behöver för att tillfredsställa mina smaklökar.
Min mage verkar tycka lika illa om den här prövningen som mitt psyke, den har krånglat en hel del på sistone och jag vet inte hur länge jag vågar låta den göra det, så om det inte är så att den blir bättre under veckan som kommer så kanske jag måste avbryta experimentet. Vilket jag samtidigt tycker är synd, för det är verkligen en utmaning att stå emot irritationskänslorna och fortsätta att leva på frukt och nötter trots att kroppen skriker efter en riktig måltid.
För att prata om något annat så måste jag säga att jag var en av dem som gav uttryck för sina glädjekänslor igår, nästa lördag ska vi måla Sverige lila. Jag pratar förstås om att Lundakören gick till final i körslaget. Även om jag bara sett programmet två gånger så måste jag säga att de är riktigt, riktigt bra och att killarna verkligen förtjänar det. Leende guldbruna ögon på skånska var något av det roligaste och samtidigt sötaste jag sett och hört på länge. Stor tummen upp för er och stort lycka till om en vecka.
Min mage verkar tycka lika illa om den här prövningen som mitt psyke, den har krånglat en hel del på sistone och jag vet inte hur länge jag vågar låta den göra det, så om det inte är så att den blir bättre under veckan som kommer så kanske jag måste avbryta experimentet. Vilket jag samtidigt tycker är synd, för det är verkligen en utmaning att stå emot irritationskänslorna och fortsätta att leva på frukt och nötter trots att kroppen skriker efter en riktig måltid.
För att prata om något annat så måste jag säga att jag var en av dem som gav uttryck för sina glädjekänslor igår, nästa lördag ska vi måla Sverige lila. Jag pratar förstås om att Lundakören gick till final i körslaget. Även om jag bara sett programmet två gånger så måste jag säga att de är riktigt, riktigt bra och att killarna verkligen förtjänar det. Leende guldbruna ögon på skånska var något av det roligaste och samtidigt sötaste jag sett och hört på länge. Stor tummen upp för er och stort lycka till om en vecka.
lördag 7 november 2009
Det stavas fru-stra-tion
Första inlägget sen i onsdags, mycket beroende på att jag inte har haft så mycket att skriva om, och det har jag egentligen inte nu heller, men jag behöver få ut min irritation någonstans.
Jag längtar efter varm mat, börjar verkligen tröttna på det här nu och det har trots allt bara gått sex dagar. Kroppen mår visserligen helt okej men jag saknar det sociala i att kunna sitta och äta tillsammans med min familj, vilket inte går nu eftersom att det bara skulle innebära onödig frestelse, särskilt som mamma lagade tacos igår och gjorde resterna till lunch idag. Herre gud vad sugen jag var, men istället blev det ett äpple och ett päron samt lite nötter för mig. Jag vill ha kött!
Det här verkar helt klart bli svårare än vad jag trodde, befinner mig dessutom smått frivilligt i isolation på mitt rum för att jag inte helt ska explodera på någon oskyldig människa här. Och det kommer sluta med att jag tröstäter nötter och tycker synd om mig själv. Blöhö!
Jag längtar efter varm mat, börjar verkligen tröttna på det här nu och det har trots allt bara gått sex dagar. Kroppen mår visserligen helt okej men jag saknar det sociala i att kunna sitta och äta tillsammans med min familj, vilket inte går nu eftersom att det bara skulle innebära onödig frestelse, särskilt som mamma lagade tacos igår och gjorde resterna till lunch idag. Herre gud vad sugen jag var, men istället blev det ett äpple och ett päron samt lite nötter för mig. Jag vill ha kött!
Det här verkar helt klart bli svårare än vad jag trodde, befinner mig dessutom smått frivilligt i isolation på mitt rum för att jag inte helt ska explodera på någon oskyldig människa här. Och det kommer sluta med att jag tröstäter nötter och tycker synd om mig själv. Blöhö!
onsdag 4 november 2009
Att vända på en femöring
Varför blir det så mycket svårare att komma på något att skriva när jag är positiv och mår bra? Ett av livets små mysterium och det tål att tänkas på och filosoferas om, men inte just nu, för nu ska jag berätta om min dag.
Klockan ringde sju imorse, då hade jag sovit i nio och en halv timme! Galet mycket enligt mig, men det behövdes nog, sömn är väldigt bra för att återställa och kurera kroppen. Segade mig igenom morgonen då jag hade väldigt lång tid på mig innan jag skulle iväg. Frukosten bestod av en smoothie av jordgubbar och en halv avokado samt en näve nötter. Drog sedan på mig halsduk, raggsockor, tjocktröja, vinterjacka och vantar då vädret inte tillät någon annan form av klädsel och cyklade hemifrån. Kom till stationen i Kävlinge tre minuter innan tåget skulle gå och det kom in på perrongen samtidigt som jag gick upp på den. Väl i Lund blev det att gå till Spyken, med motvind såklart, där jag och Jennika hade PA-tid med Cecilia och bland annat pratade om hur vi hade mått dittills och lite om vad jag skulle tänka på så att jag inte äter alldeles för lite. Lite senare vaccinerades vi mot svininfluensan, hade matte och så var det dags för lunchen som bestod av en halv cantaloupemelon och en halv pomelo. Kompleterade dock med ett köp av Brämhults apelsin- och hallonjuice på Coop innan det var dags för det fruktade samhälleprovet, som faktiskt inte kändes så svårt ändå, tummen upp för det. Avslutningsvis hade jag engelska, där hände det som vanligt inte särskilt mycket och jag knatade tillbaka till stationen och var där två minuter innan 16.39 tåget skulle gå. Men det gick naturligtvis inte som det skulle och när 16.51 tåget kom in, åtta minuter sent, hade det ännu inte kommit och var beräknat till 17.26. Stackars de som skulle till Teckomatorp säger jag bara. Väl hemma blev det middag bestående av ett halvt granatäpple, några björnbär och en massa saltade jordnötter. Har kommit fram till att jag kommer att ha ätit hur mycket nötter som helst innan denna perioden är slut, de är både goda och mättande och väldigt, väldigt beroendeframkallande.
Men nu funderar jag på att gå ut i köket och dricka lite mer juice, den är väldigt god måste jag säga.
Kyliga höstkramar från en person som längtar efter en kopp te.
Klockan ringde sju imorse, då hade jag sovit i nio och en halv timme! Galet mycket enligt mig, men det behövdes nog, sömn är väldigt bra för att återställa och kurera kroppen. Segade mig igenom morgonen då jag hade väldigt lång tid på mig innan jag skulle iväg. Frukosten bestod av en smoothie av jordgubbar och en halv avokado samt en näve nötter. Drog sedan på mig halsduk, raggsockor, tjocktröja, vinterjacka och vantar då vädret inte tillät någon annan form av klädsel och cyklade hemifrån. Kom till stationen i Kävlinge tre minuter innan tåget skulle gå och det kom in på perrongen samtidigt som jag gick upp på den. Väl i Lund blev det att gå till Spyken, med motvind såklart, där jag och Jennika hade PA-tid med Cecilia och bland annat pratade om hur vi hade mått dittills och lite om vad jag skulle tänka på så att jag inte äter alldeles för lite. Lite senare vaccinerades vi mot svininfluensan, hade matte och så var det dags för lunchen som bestod av en halv cantaloupemelon och en halv pomelo. Kompleterade dock med ett köp av Brämhults apelsin- och hallonjuice på Coop innan det var dags för det fruktade samhälleprovet, som faktiskt inte kändes så svårt ändå, tummen upp för det. Avslutningsvis hade jag engelska, där hände det som vanligt inte särskilt mycket och jag knatade tillbaka till stationen och var där två minuter innan 16.39 tåget skulle gå. Men det gick naturligtvis inte som det skulle och när 16.51 tåget kom in, åtta minuter sent, hade det ännu inte kommit och var beräknat till 17.26. Stackars de som skulle till Teckomatorp säger jag bara. Väl hemma blev det middag bestående av ett halvt granatäpple, några björnbär och en massa saltade jordnötter. Har kommit fram till att jag kommer att ha ätit hur mycket nötter som helst innan denna perioden är slut, de är både goda och mättande och väldigt, väldigt beroendeframkallande.
Men nu funderar jag på att gå ut i köket och dricka lite mer juice, den är väldigt god måste jag säga.
Kyliga höstkramar från en person som längtar efter en kopp te.
tisdag 3 november 2009
Om livet var en mardröm
Idag har inte direkt varit min dag och humöret är ungefär nere vid knäskålarna just nu, så ni får stå ut med ett deprimerande inlägg.
Morgonen började inget vidare, mixade bär och en banan till frukost men kände mig ändå bara svimfärdig och tömd på näring. Åkte med pappa till skolan och kände mig bara sämre och sämre, vilket kulminerade i att jag spydde som en gris på en av skoltoaletterna och totalt tömde mitt system. Detta fick mig dock att må lite bättre och kemilabben och fysiken gick faktiskt helt ok. När det sedan var dags för lunch hade min mage däremot inte helt lugnat ner sig så det blev bara ett äpple och en bit gurka, kunde helt enkelt inte få ner mer. Det låga näringsintaget märktes på matten där jag hade svårt för att koncentrera mig och göra uppgifter som i vanliga fall inte skulle vara svåra alls. Som tur var var bioteknikslektionen inställd, så jag hade bara svenska efter det och slutade redan 14.40 istället för 16.20. Väldigt bra tänkte jag, då jag skulle hinna med bussen 15.23 och vara hemma långt tidigare än vanligt. Men tji fick jag, väl på stationen kom det såklart ingen buss och det fick bli 15.51 tåget till Kävlinge istället, med förhoppningen att det 16.08 skulle gå en buss som kunde ta mig hem. Men nej då, inte det heller, utan det slutade med att jag fick gå hem istället. Vilket tar ungefär 40 minuter och när man är kall, saknar vantar och har en tung väska att bära på är det precis så roligt som det låter, nämligen inte alls. Detta ledde till att jag var hemma ungefär kvart i fem och vrålhungrig som jag var blev det inte bättre av att jag knappt fick i mig något av vare sig pomelon(?) och det halva granatäpplet som jag försökte mig på att äta, utan istället fick jag stilla min hunger med nötter. Som ni läsare förstår så kommer jag definitivt att bli gravt undernärd och dessutom förstöra mina betyg helt om det fortsätter så här.
Kröp därför självömkande ihop i min fåtölj och läste ut boken Blod och Död, som jag faktiskt starkt kan rekommendera. Väl färdig med det sitter jag nu här och inser att det skulle vara bra att läsa på lite extra till samhälleprovet, även om jag har en känsla av att det mesta redan sitter. Inte direkt humörshöjande, om man säger så. Och inte blev det någon träning ikväll heller, men ändå, även om jag ville så hade nog inte min kropp klarat det i det tillståndet som den befinner sig i just nu.
Dock måste jag faktiskt avsluta med en liten positiv detalj, något som lyste upp min annars nattsvarta dag en hel del. Två små meddelanden på msn som talade om för mig att det faktiskt finns någon som bryr sig om hur jag mår. Jag antar att du som skrev det inte vet hur mycket det betydde för mig, men det värmde en hel del ska jag säga.
I regel är livet inte så hemskt, ska väl bara ge min kropp tid att vänja sig och om det inte går så får det helt enkelt bli min slutsats av allt det här. Jag tänker i alla fall stå ut ett tag till och hoppas så klart på en förbättring. Men men, det här är allt i textväg jag tänker bjuda på idag, tills vi ses igen Ciao Ciao.
Morgonen började inget vidare, mixade bär och en banan till frukost men kände mig ändå bara svimfärdig och tömd på näring. Åkte med pappa till skolan och kände mig bara sämre och sämre, vilket kulminerade i att jag spydde som en gris på en av skoltoaletterna och totalt tömde mitt system. Detta fick mig dock att må lite bättre och kemilabben och fysiken gick faktiskt helt ok. När det sedan var dags för lunch hade min mage däremot inte helt lugnat ner sig så det blev bara ett äpple och en bit gurka, kunde helt enkelt inte få ner mer. Det låga näringsintaget märktes på matten där jag hade svårt för att koncentrera mig och göra uppgifter som i vanliga fall inte skulle vara svåra alls. Som tur var var bioteknikslektionen inställd, så jag hade bara svenska efter det och slutade redan 14.40 istället för 16.20. Väldigt bra tänkte jag, då jag skulle hinna med bussen 15.23 och vara hemma långt tidigare än vanligt. Men tji fick jag, väl på stationen kom det såklart ingen buss och det fick bli 15.51 tåget till Kävlinge istället, med förhoppningen att det 16.08 skulle gå en buss som kunde ta mig hem. Men nej då, inte det heller, utan det slutade med att jag fick gå hem istället. Vilket tar ungefär 40 minuter och när man är kall, saknar vantar och har en tung väska att bära på är det precis så roligt som det låter, nämligen inte alls. Detta ledde till att jag var hemma ungefär kvart i fem och vrålhungrig som jag var blev det inte bättre av att jag knappt fick i mig något av vare sig pomelon(?) och det halva granatäpplet som jag försökte mig på att äta, utan istället fick jag stilla min hunger med nötter. Som ni läsare förstår så kommer jag definitivt att bli gravt undernärd och dessutom förstöra mina betyg helt om det fortsätter så här.
Kröp därför självömkande ihop i min fåtölj och läste ut boken Blod och Död, som jag faktiskt starkt kan rekommendera. Väl färdig med det sitter jag nu här och inser att det skulle vara bra att läsa på lite extra till samhälleprovet, även om jag har en känsla av att det mesta redan sitter. Inte direkt humörshöjande, om man säger så. Och inte blev det någon träning ikväll heller, men ändå, även om jag ville så hade nog inte min kropp klarat det i det tillståndet som den befinner sig i just nu.
Dock måste jag faktiskt avsluta med en liten positiv detalj, något som lyste upp min annars nattsvarta dag en hel del. Två små meddelanden på msn som talade om för mig att det faktiskt finns någon som bryr sig om hur jag mår. Jag antar att du som skrev det inte vet hur mycket det betydde för mig, men det värmde en hel del ska jag säga.
I regel är livet inte så hemskt, ska väl bara ge min kropp tid att vänja sig och om det inte går så får det helt enkelt bli min slutsats av allt det här. Jag tänker i alla fall stå ut ett tag till och hoppas så klart på en förbättring. Men men, det här är allt i textväg jag tänker bjuda på idag, tills vi ses igen Ciao Ciao.
måndag 2 november 2009
A new way of life
Idag börjar mitt och Jennikas projektarbete på riktigt. För mig kommer det alltså bli 26 dagar då jag bara kommer att leva på frukt, bär och nötter. En intressant upplevelse enligt mig, frågan är bara om min kropp kommer att klara av omställningen utan att jag blir allvarligt sjukt eller får en massa brister på viktiga ämnen. På grund av detta kommer min blogg att handla en hel del om hur jag äter och mår, därav färgändringen och underrubriken.
Gick upp vid sju imorse för att hinna med 08.26 tåget till Lund och i förlängningen mitt utvecklingssamtal. Till frukost blev det en banan mixad med lite frysta björnbär, det negativa var att stavmixern orsakade en smärre olycka i köket, så innan jag kom på det optimala sättet att använda den var det bärbitar utspridda över hela köket. Kan alltså helt ärligt säga att morgonen kunde börjat bättre, fast å andra sidan när jag väl lyckades smakade slutprodukten ungefär som glass, gott och uppfriskande.
Cyklade iväg hemifrån till stationen, tog tåget, knallade genom Lund och knatade sen upp till fjärde våningen i C-huset. Där träffade jag Ulla, hon sa ungefär samma sak som vanligt, men ändå var jag kvar där i 20 minuter då hon fortsatte att prata en del om projektarbetet och klassen och allt möjligt.
Tänkte sedan försöka hinna med tåget tio i tio, men mötte istället Julia på Spyken. Hon hade totalt missat att vi hade DD och med tanke på var hon bor så kunde hon inte bara åka hem igen heller. Jag tyckte lite synd om henne men samtidigt, som den sadistiska människa jag är, så var det ganska roligt. Det resulterade i alla fall i att hon följde med mig bort till stationen och höll mig sällskap fram tills jag gick upp på perrongen för att ta tåget hem. Där träffade jag lustigt nog på min lillebror.
Väl hemma igen slutade det med att jag sov i två timmar innan lunchen som bestod av en avokado, ett äpple och en clementin, samt lite nötter. Känner mig fortfarande inte direkt pigg eller pepp på någonting och funderar lite smått på att "skolka" från ensemblerepet, även om jag vet att jag kommer att tycka att det är riktigt kul när jag väl är där, särskilt som det är två veckor sen vi repade senast. Dessutom måste jag plugga lite samhäll till provet på onsdag, så det är bäst att jag avslutar det här inlägget nu.
Puss på er, även ni som kommenterar anonymt.
Gick upp vid sju imorse för att hinna med 08.26 tåget till Lund och i förlängningen mitt utvecklingssamtal. Till frukost blev det en banan mixad med lite frysta björnbär, det negativa var att stavmixern orsakade en smärre olycka i köket, så innan jag kom på det optimala sättet att använda den var det bärbitar utspridda över hela köket. Kan alltså helt ärligt säga att morgonen kunde börjat bättre, fast å andra sidan när jag väl lyckades smakade slutprodukten ungefär som glass, gott och uppfriskande.
Cyklade iväg hemifrån till stationen, tog tåget, knallade genom Lund och knatade sen upp till fjärde våningen i C-huset. Där träffade jag Ulla, hon sa ungefär samma sak som vanligt, men ändå var jag kvar där i 20 minuter då hon fortsatte att prata en del om projektarbetet och klassen och allt möjligt.
Tänkte sedan försöka hinna med tåget tio i tio, men mötte istället Julia på Spyken. Hon hade totalt missat att vi hade DD och med tanke på var hon bor så kunde hon inte bara åka hem igen heller. Jag tyckte lite synd om henne men samtidigt, som den sadistiska människa jag är, så var det ganska roligt. Det resulterade i alla fall i att hon följde med mig bort till stationen och höll mig sällskap fram tills jag gick upp på perrongen för att ta tåget hem. Där träffade jag lustigt nog på min lillebror.
Väl hemma igen slutade det med att jag sov i två timmar innan lunchen som bestod av en avokado, ett äpple och en clementin, samt lite nötter. Känner mig fortfarande inte direkt pigg eller pepp på någonting och funderar lite smått på att "skolka" från ensemblerepet, även om jag vet att jag kommer att tycka att det är riktigt kul när jag väl är där, särskilt som det är två veckor sen vi repade senast. Dessutom måste jag plugga lite samhäll till provet på onsdag, så det är bäst att jag avslutar det här inlägget nu.
Puss på er, även ni som kommenterar anonymt.
söndag 1 november 2009
Det är en på många tusen att ett frö slår rot
Att inte bli bakis är härligt, dubbelt så härligt när jag drack väldigt mycket mer än vad jag brukar igår. Som föresten var väldigt nice, kvällen och natten tillbringades hos Roffe i Åkarp, tackar än en gång för att jag fick sova där och slapp ta bussen hem ensam.
Imorgon börjar skolan igen, utvecklingssamtal klockan nio på morgonen en D-dag är bara inte okej, men det går väl att leva med. Får väl intala mig att det trots allt bara är sju veckor kvar, sen blir jag arton, året byts mot ett nytt och studenten är inte alltför långt borta. Skrämmande men samtidigt underbart. Jag vill ta steget ut i vuxenlivet nu, vill kunna styra över mig själv och mina val utan att ha mina föräldrar vakande över min axel. Det känns som att det bor något inom mig som vill ta sig ut, bryta sina bojor och flyga fritt, jag vill vara min egen. Men det är väl ett tag kvar innan det går.
Förövrigt har jag fallit pladask för Björns vänner. Nämnt det förut, javisst, men så är det, världens kanske bästa band enligt mig. Därför kommer flera av mina rubriker från deras texter, så även denna. Visa mig blev det idag.
Imorgon börjar skolan igen, utvecklingssamtal klockan nio på morgonen en D-dag är bara inte okej, men det går väl att leva med. Får väl intala mig att det trots allt bara är sju veckor kvar, sen blir jag arton, året byts mot ett nytt och studenten är inte alltför långt borta. Skrämmande men samtidigt underbart. Jag vill ta steget ut i vuxenlivet nu, vill kunna styra över mig själv och mina val utan att ha mina föräldrar vakande över min axel. Det känns som att det bor något inom mig som vill ta sig ut, bryta sina bojor och flyga fritt, jag vill vara min egen. Men det är väl ett tag kvar innan det går.
Förövrigt har jag fallit pladask för Björns vänner. Nämnt det förut, javisst, men så är det, världens kanske bästa band enligt mig. Därför kommer flera av mina rubriker från deras texter, så även denna. Visa mig blev det idag.
fredag 30 oktober 2009
Jag önskar att det här var en överskrift som kunde fånga din blick, men jag kom inte på något bra att skriva
och dessutom vet jag att du inte läser min blogg ändå
En fredag är en fredag är en fredag oavsett hur den spenderas.
Förflyttade mig själv och mina saker från mamma hem till pappa, likadant som vanligt alltså. En sväng inom Lund för att träffa Jenjen, springa Coopers och göra andra tester hanns också med innan det var dags att åka hem och utsättas för den vanliga tortyren. Ser jag en pizza till så "lägger jag en pizza och går ut" ha.. ha.. ha..
Och nu sitter jag här framför datorn igen. Två blinkande rutor talar om för mig att folk vill vara sociala på msn. Det går en Jönssonligan-film på tv, inte en av klassikerna, utan någon av dem utan Sickan. Alltså bara en halv film, för han är ju liksom ligan personifierad. "Jag har en plan", ja, jag önskar att jag hade det just nu, för hur jag ska tackla en del av det som händer för tillf'ället.
Jag känner för att göra något dumt. Sätta mig på tåget och rymma härifrån. Luftombyte hade varit skönt.
En fredag är en fredag är en fredag oavsett hur den spenderas.
Förflyttade mig själv och mina saker från mamma hem till pappa, likadant som vanligt alltså. En sväng inom Lund för att träffa Jenjen, springa Coopers och göra andra tester hanns också med innan det var dags att åka hem och utsättas för den vanliga tortyren. Ser jag en pizza till så "lägger jag en pizza och går ut" ha.. ha.. ha..
Och nu sitter jag här framför datorn igen. Två blinkande rutor talar om för mig att folk vill vara sociala på msn. Det går en Jönssonligan-film på tv, inte en av klassikerna, utan någon av dem utan Sickan. Alltså bara en halv film, för han är ju liksom ligan personifierad. "Jag har en plan", ja, jag önskar att jag hade det just nu, för hur jag ska tackla en del av det som händer för tillf'ället.
Jag känner för att göra något dumt. Sätta mig på tåget och rymma härifrån. Luftombyte hade varit skönt.
torsdag 29 oktober 2009
Ärlighet varar längst
Livet kan inte bli mer komplicerat, men på ett mysko sätt så gillar jag det.
Träffade Betty-bett-bett idag, jag gillar den tösen. Vi satt och gjorde ingenting i fem timmar ungefär, och hade ändå väldigt trevligt. Innan dess övningskörde jag, känner att det går bättre och bättre för varje gång och körde i 70 idag. Inte så snabbt eller speciellt för dem med körkort kanske, men första gången är alltid något extra.
Kom precis fram till att lovet snart är slut, men det har varit riktigt trevligt så det gör inte så mycket. Dessutom är det bara sju veckor till jullovet och min 18års-dag sen. Tummen upp för det.
Träffade Betty-bett-bett idag, jag gillar den tösen. Vi satt och gjorde ingenting i fem timmar ungefär, och hade ändå väldigt trevligt. Innan dess övningskörde jag, känner att det går bättre och bättre för varje gång och körde i 70 idag. Inte så snabbt eller speciellt för dem med körkort kanske, men första gången är alltid något extra.
Kom precis fram till att lovet snart är slut, men det har varit riktigt trevligt så det gör inte så mycket. Dessutom är det bara sju veckor till jullovet och min 18års-dag sen. Tummen upp för det.
onsdag 28 oktober 2009
Jag längtar hellre efter sånt som inte finns än det jag inte får
Om det bara hade varit så enkelt...
Idag har varit mys, i massor. Träffade Jenjen i Lund, sen satt vi i typ tre timmar på Espresso House. Vi pluggade, jag drack espresso, planerade en del av de tester vi ska göra på fredag, började läsa i My path to freedom: How fruit changed my life and can change yours too och hade allmänt trevligt. När jag kom hem gjorde jag pannkakor till mig och mamma, gott, lyckat och uppskattat. En riktigt bra dag helt enkelt.
Det är bara jag som kan skapa min egen lycka.
Idag har varit mys, i massor. Träffade Jenjen i Lund, sen satt vi i typ tre timmar på Espresso House. Vi pluggade, jag drack espresso, planerade en del av de tester vi ska göra på fredag, började läsa i My path to freedom: How fruit changed my life and can change yours too och hade allmänt trevligt. När jag kom hem gjorde jag pannkakor till mig och mamma, gott, lyckat och uppskattat. En riktigt bra dag helt enkelt.
Det är bara jag som kan skapa min egen lycka.
tisdag 27 oktober 2009
The fire in my heart
Träffade Kajsa idag, ännu en av de söta musikaltöserna. Vi åkte till Malmö och gick runt på stan, köpte inget förutom te men hade väldigt trevligt och jag har nästan bestämt mig för vad jag ska köpa till mamma i födelsedagspresent.
Åkte hem och skrev sista anteckningarna till samhälleprovet och sen blev det träning för första gången på två veckor. Så jäkla härligt! Har varit tvungen att prioritera bort den pga skolan, men nu ska det bli ändring på det, helt klart.
Imorgon ska jag träffa Jenjen, på torsdag blir det förhoppningsvis övningskörning och träffa Betty och på lördag ska jag till Hässleholm samt till Roffe, det kan inte bli mycket bättre. Har varit ovanligt social hittills och ser ingen anledning till att ändra på det, för det är riktigt nice!
Puss på er!
Åkte hem och skrev sista anteckningarna till samhälleprovet och sen blev det träning för första gången på två veckor. Så jäkla härligt! Har varit tvungen att prioritera bort den pga skolan, men nu ska det bli ändring på det, helt klart.
Imorgon ska jag träffa Jenjen, på torsdag blir det förhoppningsvis övningskörning och träffa Betty och på lördag ska jag till Hässleholm samt till Roffe, det kan inte bli mycket bättre. Har varit ovanligt social hittills och ser ingen anledning till att ändra på det, för det är riktigt nice!
Puss på er!
Living in sin is the new thing
Nu vet jag varför jag inte ska röka:
1. Kallsvettningar
2. Svårt att andas
3. Illamående
4. Nikotindoften på mina fingrar går inte bort!
Som de tre första antyder så tål min kropp inte nikotin särskilt bra. Visst, kicken är ju härlig men definitivt inte värt det för att sen må såhär dåligt. Men det är ju trots allt mitt eget fel, även om det inte är jag själv som förser mig med cigaretter. Dåligt umgänge kan vi kalla det, även om jag tycker väldigt mycket om dem på alla andra sätt och vis. Och nu har jag tvättat händerna tre gånger(!) utan att få bort lukten, ush och fy och blä!
1. Kallsvettningar
2. Svårt att andas
3. Illamående
4. Nikotindoften på mina fingrar går inte bort!
Som de tre första antyder så tål min kropp inte nikotin särskilt bra. Visst, kicken är ju härlig men definitivt inte värt det för att sen må såhär dåligt. Men det är ju trots allt mitt eget fel, även om det inte är jag själv som förser mig med cigaretter. Dåligt umgänge kan vi kalla det, även om jag tycker väldigt mycket om dem på alla andra sätt och vis. Och nu har jag tvättat händerna tre gånger(!) utan att få bort lukten, ush och fy och blä!
måndag 26 oktober 2009
En flaska vin och kaffefilter
Igår
Jag slöade mig igenom nästan hela dan, innan jag bestämde mig för att skriva färdigt engelskan. Det gick konstigt nog hyfsat snabbt, lätt och smärtfritt, även om jag skrev ungefär 20 ord för mycket. Tror inte Åsa kommer ta livet av mig för det, men man kan ju aldrig vara säker.
Vid sju bestämdes det att jag och Helena skulle gå en runda. Så jag drog på mig tjocktröja, jacka och skor och vandrade nerför backen mot Vikenbadet. Mötte Betty på vägen, vilket resulterade i ett samtal om lite allt möjligt och en förfrågan om Deep på torsdag. Jag är pepp, var ett tag sedan jag klubbade ju. Efter att hon cyklat iväg åt andra hållet fortsatte jag min vandring och såg på håll en figur jag visste att jag kände igen. En stor, varm kram är alltid bästa hälsningen och sedan började vi gå åt samma håll som jag precis kommit ifrån. Vilket betydde uppför backen... Men det var härligt ändå, snackade en hel massa om helgen och diverse händelser och förhoppningsvis är min tisdagkväll planerad nu, men det är inte helt säkert.
Efter ett tag hördes välkända röster och Anton, Anton och Joel dök upp. De var, i ett inte helt nyktert tillstånd, på väg mot Ica, så vi bestämde oss för att haka på. Det hela slutade med att Anton köpte kaffefilter som sedan ströddes ut som ett spår efter oss. Faktiskt ganska kul.
Dessutom var småpojkarna väldigt roliga när de drack vin, de klunkade ur flaskan och såg ut som om det var gift, men ändå skulle de ha mer. Så sött...
Dock kunde kvällen slutat på ett bättre sätt, men det är en helt annan historia. Jag somnade faktiskt tidigt också, redan vid elva, där försvann alltså min intjänade timme. Men men, trots en del gupp på vägen är livet härligt enkelt just nu.
Jag slöade mig igenom nästan hela dan, innan jag bestämde mig för att skriva färdigt engelskan. Det gick konstigt nog hyfsat snabbt, lätt och smärtfritt, även om jag skrev ungefär 20 ord för mycket. Tror inte Åsa kommer ta livet av mig för det, men man kan ju aldrig vara säker.
Vid sju bestämdes det att jag och Helena skulle gå en runda. Så jag drog på mig tjocktröja, jacka och skor och vandrade nerför backen mot Vikenbadet. Mötte Betty på vägen, vilket resulterade i ett samtal om lite allt möjligt och en förfrågan om Deep på torsdag. Jag är pepp, var ett tag sedan jag klubbade ju. Efter att hon cyklat iväg åt andra hållet fortsatte jag min vandring och såg på håll en figur jag visste att jag kände igen. En stor, varm kram är alltid bästa hälsningen och sedan började vi gå åt samma håll som jag precis kommit ifrån. Vilket betydde uppför backen... Men det var härligt ändå, snackade en hel massa om helgen och diverse händelser och förhoppningsvis är min tisdagkväll planerad nu, men det är inte helt säkert.
Efter ett tag hördes välkända röster och Anton, Anton och Joel dök upp. De var, i ett inte helt nyktert tillstånd, på väg mot Ica, så vi bestämde oss för att haka på. Det hela slutade med att Anton köpte kaffefilter som sedan ströddes ut som ett spår efter oss. Faktiskt ganska kul.
Dessutom var småpojkarna väldigt roliga när de drack vin, de klunkade ur flaskan och såg ut som om det var gift, men ändå skulle de ha mer. Så sött...
Dock kunde kvällen slutat på ett bättre sätt, men det är en helt annan historia. Jag somnade faktiskt tidigt också, redan vid elva, där försvann alltså min intjänade timme. Men men, trots en del gupp på vägen är livet härligt enkelt just nu.
lördag 24 oktober 2009
The devil in me
Det blev ingen fest ikväll.
Ska istället bege mig till Lund,
så är massor av pepp ändå.
torsdag 22 oktober 2009
The things you like about me
Körlektionen imorse var en dubbel sak, vilket betydde att jag körde runt, runt, runt på Gunnesbo och övade växling i alla dess former. Fick även ett finger räckt mot mig av en fräck bilist, jag menar hallå, jag sitter i en KÖRSKOLEBIL med ÖVNINGSKÖRNINGSSKYLT där bak plus att det står ERIKSSONS TRAFIKSKOLA stort och fett över sidorna på bilen, det betyder att jag håller på att LÄRA mig hur jag ska köra, inte att jag VET! VISA LITE RESPEKT! Tror inte att han kunde allt när han satt bakom ratten första gångerna, men han kanske var så dement att han inte kom ihåg det.
Sen blev det i alla fall skola, hann gå på matten innan jag skulle bort till stationen för att ta tåget till Malmö och träffa tandläkaren igen. Blev ytterst pepp när det visade sig att jag slapp plastskena och bara behövde sätta in ståltråd på baksidan av över- och underkäken, detta för att tänderna inte ska flytta tillbaka sig. Jag är faktiskt väldigt nöjd, har nu ett leende som jag kan vara stolt över.
Nackdelen med tiden mitt på dan var att jag missade lunchen och kom tjugo minuter för sent till religionen. Där jag fick reda på att jag hade fått ett starkt vg på provet, vilket jag definitivt kommer att satsa extra hårt på att läsa upp, för ja, 20,0 är en så jämn och fin siffra, och med meritpoängen så blir det ju ännu lite högre. Perfektionist ut i fingertopparna...
Tog mig inom apoteket i Kävlinge på hemvägen också, jag börjar bli trött på denna jäkla röran, men har förhoppningsvis säkerställt en praktikplats efter lovet. Om syv:en klarar av det hon är anställd för. Suck!
Jag är föresten lite kär i Björns Vänner igen, inte så konstigt med tanke på deras texter och sångarens härliga skånska. Bäst just nu är Vad ska jag med ett foto på dig? och För Mias skull, två helt underbara låtar.
Sen blev det i alla fall skola, hann gå på matten innan jag skulle bort till stationen för att ta tåget till Malmö och träffa tandläkaren igen. Blev ytterst pepp när det visade sig att jag slapp plastskena och bara behövde sätta in ståltråd på baksidan av över- och underkäken, detta för att tänderna inte ska flytta tillbaka sig. Jag är faktiskt väldigt nöjd, har nu ett leende som jag kan vara stolt över.
Nackdelen med tiden mitt på dan var att jag missade lunchen och kom tjugo minuter för sent till religionen. Där jag fick reda på att jag hade fått ett starkt vg på provet, vilket jag definitivt kommer att satsa extra hårt på att läsa upp, för ja, 20,0 är en så jämn och fin siffra, och med meritpoängen så blir det ju ännu lite högre. Perfektionist ut i fingertopparna...
Tog mig inom apoteket i Kävlinge på hemvägen också, jag börjar bli trött på denna jäkla röran, men har förhoppningsvis säkerställt en praktikplats efter lovet. Om syv:en klarar av det hon är anställd för. Suck!
Jag är föresten lite kär i Björns Vänner igen, inte så konstigt med tanke på deras texter och sångarens härliga skånska. Bäst just nu är Vad ska jag med ett foto på dig? och För Mias skull, två helt underbara låtar.
onsdag 21 oktober 2009
Arlamjölk och pepparkakor
Tandställningen togs bort idag, det var något jag verkligen hade sett fram emot. Det känns så lent och konstigt just nu, munnen är plötsligt flera storlekar mindre och jag slipper skavandet från diverse utstickande delar. Imorgon ska jag få min plastskena som juts efter avtrycken jag gjorde idag. Man får äckligt blått gojs upptryckt i käften och kan knappt andas, men det får jag säga är värt det. Jag menar, vem gillar inte att få något stort och hårt upptryckt i munnen?
Kom på mig själv halvvägs in i att skära ett äpple i småbitar, nu kan jag ju äta det helt igen. Dessutom åt jag knäckebröd till lunchen, det har jag längtat efter i flera månader nu. Säga vad man vill om mjukt bröd, men det blir jäkligt tråkigt efter ett tag.
Sist men inte minst tog jag en tripp till utlandet med Helena efter skolan. Det var konstigt nog hennes första gång i de avsikter vi var ute i, men riktigt trevligt och med bra resultat.
Kom på mig själv halvvägs in i att skära ett äpple i småbitar, nu kan jag ju äta det helt igen. Dessutom åt jag knäckebröd till lunchen, det har jag längtat efter i flera månader nu. Säga vad man vill om mjukt bröd, men det blir jäkligt tråkigt efter ett tag.
Sist men inte minst tog jag en tripp till utlandet med Helena efter skolan. Det var konstigt nog hennes första gång i de avsikter vi var ute i, men riktigt trevligt och med bra resultat.
tisdag 20 oktober 2009
Horan och Madonnan
Som en travesti eller patetisk parodi, för vem kan egentligen leva upp till idealet?
Vem har rätt att kalla sig madonna? Är inte horan en minst lika god människa, med glorian på sned förvisso, men trots allt en kvinna liksom så många andra? Vem är jag, eller du för den delen, att döma? Särskilt när vi vet att utseendet kan bedra? Vad är det som säger att madonnans själ är ren som nyfallen snö, när den faktiskt har möjlighet att vara lika solkigt grå som en vinterhimmel dränkt i fabrikernas rök?
Två ytterligheter som samtidigt är lika nära som tvillingsystrar. I essensen två kvinnoformer som skapats av samhällets regler och begär. Den gyllene medelvägen delad i två, tillsammans en komplett varelse som å sin sida knappt heller är accepterad.
Det är fan svårt att vara kvinna!
Vem har rätt att kalla sig madonna? Är inte horan en minst lika god människa, med glorian på sned förvisso, men trots allt en kvinna liksom så många andra? Vem är jag, eller du för den delen, att döma? Särskilt när vi vet att utseendet kan bedra? Vad är det som säger att madonnans själ är ren som nyfallen snö, när den faktiskt har möjlighet att vara lika solkigt grå som en vinterhimmel dränkt i fabrikernas rök?
Två ytterligheter som samtidigt är lika nära som tvillingsystrar. I essensen två kvinnoformer som skapats av samhällets regler och begär. Den gyllene medelvägen delad i två, tillsammans en komplett varelse som å sin sida knappt heller är accepterad.
Det är fan svårt att vara kvinna!
måndag 19 oktober 2009
Just an ordinary day
På något vis försvinner alltid mina måndagar.
Jag kommer till skolan vid tjugo i åtta, börjar med engelska tjugo över och sen rullar det bara på. Rast, lunch, fysik, samhäll och svenska. Vecka efter vecka efter vecka... Hemma vid fyra och ensembelrep vid sex. Mat antingen före eller efter repet sen pluggande och datorn. Och plötsligt ska jag gå och lägga mig för att sova så att jag orkar med tisdagen. Som försvinner på samma sätt. En ändlös räcka av dagar som masar sig på och sedan inte blir minnesvärda, för trots små skillnader händer ju bara samma gamla saker, dag efter dag, vecka efter vecka.
Ge mig något att minnas!
Jag vill inte se tillbaka på livet och inse att det har slösats bort. Jag vill kunna se de små glimtarna som trots allt finns där. Ett leende, en kram, några snälla ord. Det är så lite som kan förgylla mina dagar och även om allt inte lagras i minnesbanken så finns känslan kvar. Känslan av att jag är uppskattad, att någon tycker om mig, att folk trivs med att just JAG finns. Det är väl egentligen det enda jag vill.
Till Betty: Du vet att jag finns här för dig i vått och torrt, du kan prata med mig om allt och jag älskar dig.
Till Helena: Grattis gumman nu när du har blivit stora flickan! Har så många minnen med dig från när vi var mindre och nu har du gått och blivit 18!
Till Wannerberg: En kram förgyller dagen, två gör den bara ännu bättre. Tack för att du finns.
söndag 18 oktober 2009
When angels cry blood
.
En helt vanlig söndag som ägnats åt bilkörning, pluggande och bakning.
Dessutom är nu både studentmössa och skolkatalogen beställda.
lördag 17 oktober 2009
Remember to forget
Minimal sömn inatt, eller kanske snarare i förmiddags, då den inföll mellan sju och elva. Trots det har jag varit pigg-piggelin, kan bero på att jag är på toppen just nu och det utan känslan av att det snart kan ta slut.
Stack hem till Betty vid tolv, det var lika trevligt som vanligt. Vi snackade en hel del om livets stora och små problem och jag blev våldtagen av blomman igen (fråga inte). Hade i alla fall galet roligt och kände samtidigt att jag kunde prata av mig, så har nu den sköna känslan av att livet bara är bäst. Cyklade tillbaka hem till pappa vid femtiden, där det blev Män som hatar kvinnor följt av sconesbak. En lugn och trevlig lördag, perfekt som avstressning.
Promise me you will forget,
forget the things that you regret.
Leave them all behind
or otherwise they will make you crazy,
make you lose your mind.
Stack hem till Betty vid tolv, det var lika trevligt som vanligt. Vi snackade en hel del om livets stora och små problem och jag blev våldtagen av blomman igen (fråga inte). Hade i alla fall galet roligt och kände samtidigt att jag kunde prata av mig, så har nu den sköna känslan av att livet bara är bäst. Cyklade tillbaka hem till pappa vid femtiden, där det blev Män som hatar kvinnor följt av sconesbak. En lugn och trevlig lördag, perfekt som avstressning.
Promise me you will forget,
forget the things that you regret.
Leave them all behind
or otherwise they will make you crazy,
make you lose your mind.
Hon som var din dröm
Jag är trött
Och glad
Och en aning missnöjd med avstånd
Kladdkaka och singstar med sötaste Emely
En snabb sväng hem för att äta pizza
Ett försenat tåg till Gunnesbo
Chillkrök hos Julle
Cykling hem med kaniner som hoppar ut mitt framför en
Sena chattkonversationer på msn
Kort och gott en fredag
Och glad
Och en aning missnöjd med avstånd
Kladdkaka och singstar med sötaste Emely
En snabb sväng hem för att äta pizza
Ett försenat tåg till Gunnesbo
Chillkrök hos Julle
Cykling hem med kaniner som hoppar ut mitt framför en
Sena chattkonversationer på msn
Kort och gott en fredag
onsdag 14 oktober 2009
Vi sitter i samma bil
Sitter vid matbordet hemma hos mamma, mitt emot brossan, och konstigt nog gör vi något gemensamt. Vi sitter och sjunger med i låtarna på hans iPod. Det är konstigt nog ganska mysigt, jag tror att han börjar växa upp.
Jag minns när vi var mindre, alla bråken vi har haft, alla skratt vi har skrattat, syskonkärlek i alla dess former. För även om han har gjort mycket som jag inte gillar så kommer han alltid vara min lillebror, vi är fast knutna vid varandra med band som aldrig kan brytas, band som jag verkligen skulle sakna om de inte fanns där.
Det är något speciellt med syskon.
Jag minns när vi var mindre, alla bråken vi har haft, alla skratt vi har skrattat, syskonkärlek i alla dess former. För även om han har gjort mycket som jag inte gillar så kommer han alltid vara min lillebror, vi är fast knutna vid varandra med band som aldrig kan brytas, band som jag verkligen skulle sakna om de inte fanns där.
Det är något speciellt med syskon.
tisdag 13 oktober 2009
Men det var kul så länge det varade
Längsta skoldagen i veckan och jag gick runt som en zombie mer än halva tiden. Var riktigt galet trött även om jag sov lite mer än sju timmar inatt, det tycker jag är konstigt för det brukar vara tillräckligt för mig.
Ingen träning blev det heller, hade så mycket jag var tvungen att plugga på att jag inte kunde lägga tid på det. Men jag fick i alla fall väldigt mycket gjort, det är alltid en fördel.
Bästa kattpojken Oliver ligger i min säng, han gör mig alltid på bättre humör. Villkorslös kärlek när den är som bäst.
Ingen träning blev det heller, hade så mycket jag var tvungen att plugga på att jag inte kunde lägga tid på det. Men jag fick i alla fall väldigt mycket gjort, det är alltid en fördel.
Bästa kattpojken Oliver ligger i min säng, han gör mig alltid på bättre humör. Villkorslös kärlek när den är som bäst.
måndag 12 oktober 2009
Wishing to be the friction in your jeans
Mina lurar är för tillfället fulla av musik som lades in på mp3n för mer än två (!) år sen. Men det gör inte så mycket, jag nostalgitrippar och förundras lite över hur mycket och samtidigt hur lite min musiksmak har förändrats på den här tiden.
Och förundras över hur mycket mitt liv har förändrats. För två år sedan gick jag första terminen i ettan, hade precis gjort slut med Andreas och var på väg att bli tillsammans med Jonas. Allt var fortfarande nytt, Spyken hade fortfarande outforskade vrår och mitt liv var precis i början av sin omstöpning. Från tyst flicka till en med personlighet. Från en som knappt kunde umgås med pojkar till en som både har killkompisar och killar som vill något mer. Från en person som inte trivdes med ensamheten till en som nu verkligen trivs med att bara få vara själv ibland. Helt enkelt från någon som inte var det jag ville till den person som jag är nu, till den jag trivs med att vara, till den som nog skulle förvåna flera från min förra klass om dom träffade mig igen.
Och jag älskar det! Jag har slutat leta, för jag har hittat mig själv.
Och förundras över hur mycket mitt liv har förändrats. För två år sedan gick jag första terminen i ettan, hade precis gjort slut med Andreas och var på väg att bli tillsammans med Jonas. Allt var fortfarande nytt, Spyken hade fortfarande outforskade vrår och mitt liv var precis i början av sin omstöpning. Från tyst flicka till en med personlighet. Från en som knappt kunde umgås med pojkar till en som både har killkompisar och killar som vill något mer. Från en person som inte trivdes med ensamheten till en som nu verkligen trivs med att bara få vara själv ibland. Helt enkelt från någon som inte var det jag ville till den person som jag är nu, till den jag trivs med att vara, till den som nog skulle förvåna flera från min förra klass om dom träffade mig igen.
Och jag älskar det! Jag har slutat leta, för jag har hittat mig själv.
söndag 11 oktober 2009
Kind of cold, but I like it
Bild från förra fredagen, eller snarare lördags morgonen, när jag satt och frös i väntan på tåget hem. Förövrigt efter en av årets bästa fester, härligt värre.
Det börjar verkligen bli höst nu, kallt och mörkt och folk blir deppade. Men inte jag, jag älskar den här årstiden! Att få gå ut och gå i regnrusket och mörkret, när ingen annan är ute, och bara känna vinden dra i mig är en oslagbar känsla. Jag är fascinerad av ensamheten, nattens svärta, kölden, trädens klor som klöser mot den stormiga himlen, allt sådant som bara kan definieras som smått makabert och som är standard i skräckfilmsindustrin. Jag älskar känslan av att vara lite osäker på vad som händer bara ett par hundra meter längre fram, en svag känsla av panik i mellangärdet, en av de få saker som får mig att känna mig levande.
Samtidigt är det perfekt för att rensa hjärnan, vinden blåser igenom och sopar rent de vindlande gångar som finns där, tar bort det onödiga och lämnar bara klarhet kvar. Kreativiteten flödar när världen nu går in i sitt mörka tidevarv, dock är det aldrig riktigt mörkt för vi människor ljusförorenar otroligt mycket.
Å andra sidan är det också otroligt mysigt att komma in efter en långpromenad, att dricka en kopp te och höra regnet piska mot rutorna. Att vira in mig i en filt och läsa en bra bok, helst med några ljus tända och doften från en glödande rökelsesticka sakta spridandes i rummet. Eller att titta på en film, gärna då skräckvarianten så att känslan av att inte vara riktigt säker åter genomsyrar mig.
För vad är egentligen bättre än att känna sig levande på riktigt? Att känna adrenalinet rusa genom kroppen och vara på helspänn? Jag kan tänka mig en eller två saker till som ligger nära, men enligt mig så finns det ingenting som toppar den känslan.
Då trippar jag som högst, men bara med livet som min drog.
Recept på en lyckad kväll
En del tacos
Två delar härliga personer
Några nypor bra film
Och ett stort mått skratt
Blanda och avnjut med värme
Var hemma hos Teo och umgicks med henne och Christoffer, riktigt trevligt och dom är bara sååååå söta tillsammans! Är så glad för din skull gumman, du förtjänar det bästa.
Två delar härliga personer
Några nypor bra film
Och ett stort mått skratt
Blanda och avnjut med värme
Var hemma hos Teo och umgicks med henne och Christoffer, riktigt trevligt och dom är bara sååååå söta tillsammans! Är så glad för din skull gumman, du förtjänar det bästa.
fredag 9 oktober 2009
Mörkret var vår vän
Låtom oss yla mot månen
två dårar klädda i nattens svärta
Vi som förr flög fria som fåglar
men nu är bundna till åtråns destruktiva flamma
Vingklippta olyckskorpar
med röster ärrade av olycklig sång
Som stämband täckta med varande sår
och med omöjliga drömmar som sakta nöts bort
Så låtom oss yla tills våra strupar trasas sönder
och blodet som förr gav oss liv
sakta dränker våra plågor
Ett slut värdigt två dårar
som föll för förförerskans falska lockelse
och glömde att det enda sanna ljuset kommer inifrån
två dårar klädda i nattens svärta
Hon, vars skygga fägring
ledde oss in på mörkrets villovägar
Hon, med de sköna formerna
som förevigt kommer vara en fingertoppslängd bort
Hon, vars falska ljus
nu gör att vi balanserar på knivens egg
ledde oss in på mörkrets villovägar
Hon, med de sköna formerna
som förevigt kommer vara en fingertoppslängd bort
Hon, vars falska ljus
nu gör att vi balanserar på knivens egg
men nu är bundna till åtråns destruktiva flamma
Vingklippta olyckskorpar
med röster ärrade av olycklig sång
Som stämband täckta med varande sår
och med omöjliga drömmar som sakta nöts bort
Så låtom oss yla tills våra strupar trasas sönder
och blodet som förr gav oss liv
sakta dränker våra plågor
Ett slut värdigt två dårar
som föll för förförerskans falska lockelse
och glömde att det enda sanna ljuset kommer inifrån
Life > dreams
Jag sover med öppna ögon
för livet är så mycket bättre
än vad mina drömmar någonsin kommer bli
Och så var det dags för fredag igen.
EHL:en är fortfarande helt onödig och dessutom hade någon tömt vårt klassfack igen utan att någon vet vart alla papper tagit vägen. Mycket mystiskt. Höll på att somna på fysiken idag igen, jag måste verkligen ändra på det annars kommer jag att sjunka som en sten vad det gäller betyget, vaknade dock konstigt nog till på kemin, antar att det beror på att den är så pass mycket intressantare än fysiken. Gjorde någon form av test på biotekniken som rörde en möjlig utveckling av en ny gymnasiekurs i biomedicin och på religionen pratade vi om judendomen.
Hade tänkt vara social ikväll, men kände samtidigt att jag inte klarade det, så det slutade med att jag hamnade framför msn och ägnade kvällen fram tills nu åt att chatta. Jag tror att jag håller på att bli beroende, vilket är både bra och dåligt...
Dessutom behöver jag skriva av mig, eller verkligen prata med någon. Det här går inte längre, jag kommer definitivt att bli galen innan något händer.
för livet är så mycket bättre
än vad mina drömmar någonsin kommer bli
Och så var det dags för fredag igen.
EHL:en är fortfarande helt onödig och dessutom hade någon tömt vårt klassfack igen utan att någon vet vart alla papper tagit vägen. Mycket mystiskt. Höll på att somna på fysiken idag igen, jag måste verkligen ändra på det annars kommer jag att sjunka som en sten vad det gäller betyget, vaknade dock konstigt nog till på kemin, antar att det beror på att den är så pass mycket intressantare än fysiken. Gjorde någon form av test på biotekniken som rörde en möjlig utveckling av en ny gymnasiekurs i biomedicin och på religionen pratade vi om judendomen.
Hade tänkt vara social ikväll, men kände samtidigt att jag inte klarade det, så det slutade med att jag hamnade framför msn och ägnade kvällen fram tills nu åt att chatta. Jag tror att jag håller på att bli beroende, vilket är både bra och dåligt...
Dessutom behöver jag skriva av mig, eller verkligen prata med någon. Det här går inte längre, jag kommer definitivt att bli galen innan något händer.
onsdag 7 oktober 2009
Just another day (in paradise)
Seg dag i skolan idag, med matte, samhäll och engelska.
Efteråt hände det desto mer, mötte upp med Teo på stationen och sen satt vi och drack varm choklad och chai latte och snackade en massa. Eftersom att hon fyllde år i fredags, massa grattis! i efterskott, så fick hon sin present också. Vi ses verkligen alldeles för sällan nu för tiden, det måste vi ändra på!
Annars har det inte hänt något, ingen läxa till imorgon så inte pluggat något, vilket är riktigt skönt. Dock, bara för att han ville bli nämnd, så har jag hjälpt en liten estet med naturvetenskapliga frågor haha.
Efteråt hände det desto mer, mötte upp med Teo på stationen och sen satt vi och drack varm choklad och chai latte och snackade en massa. Eftersom att hon fyllde år i fredags, massa grattis! i efterskott, så fick hon sin present också. Vi ses verkligen alldeles för sällan nu för tiden, det måste vi ändra på!
Annars har det inte hänt något, ingen läxa till imorgon så inte pluggat något, vilket är riktigt skönt. Dock, bara för att han ville bli nämnd, så har jag hjälpt en liten estet med naturvetenskapliga frågor haha.
tisdag 6 oktober 2009
Workout
Tränade med mamma innan ikväll, det är fortfarande lika roligt. Dock hade jag käkat alldeles för kort tid innan, så det blev spykänslor denna gången också, go me... Riktigt störigt när jag vet att jag kan klara så mycket mer.
Funderar lite smått på att ta med badkläder imorn, har ju lång rast mitt på dagen, men det är frågan om jag orkar stressa fram och tillbaka och jag blir så himla slö efter att ha varit och simmat, så vi får se. Det hade varit skönt i alla fall.
Nu är det förändring på gång, helt klart!
Funderar lite smått på att ta med badkläder imorn, har ju lång rast mitt på dagen, men det är frågan om jag orkar stressa fram och tillbaka och jag blir så himla slö efter att ha varit och simmat, så vi får se. Det hade varit skönt i alla fall.
Nu är det förändring på gång, helt klart!
måndag 5 oktober 2009
Det kom ett brev på posten
Jag och Jennika har fått svar på vårt ena brev till projektarbetet, det skickades till och med med en bok! Vilket är väldigt uppskattat, borde bli väldigt mycket lättare för mig med dieten nu.
Annars har det inte hänt något spännande idag, kemipluggande är inte så intressant. Inte när man inte får lära sig att framställa etanol utan bara får lära sig molekyl- och strukturformeln i alla fall.
Senare ikväll är det rep, får väl hoppas på att det går någorlunda bra. Det känns lite som att jag inte riktigt platsar där, men men, får väl bara bevisa att jag gör det. Det hade varit trevligt att få noter bara...
Annars har det inte hänt något spännande idag, kemipluggande är inte så intressant. Inte när man inte får lära sig att framställa etanol utan bara får lära sig molekyl- och strukturformeln i alla fall.
Senare ikväll är det rep, får väl hoppas på att det går någorlunda bra. Det känns lite som att jag inte riktigt platsar där, men men, får väl bara bevisa att jag gör det. Det hade varit trevligt att få noter bara...
söndag 4 oktober 2009
Like a lobotomy
Jag kan inte tänka, inte alls. Det känns som att någon har stulit alla mina hjärnceller och ersatt dem med rosa bomull. För just nu är jag bara... hög på livet är nog bästa sättet att uttrycka det på. Och det är väl bra i sig, men inte när jag måste skriva samhälleinlämningen och inte kan få ner ett enda ord!
Hjälp mig?
Hjälp mig?
lördag 3 oktober 2009
You called me a player, maybe that's just what I am
Du kallar mig känslokall, och det kanske jag är, men det finns saker som jag måste bestämma mig för, för att kunna hålla huvudet över ytan.
Bredvid dig blev jag den gråa musen som jag var fram tills jag började på gymnasiet. Jag passade inte in i ditt umgänge, jag förlorade nästan mitt eget och jag blev ensam. Jag tystnade, samtidigt som mitt medvetna skrek. Att insikten kom på semestern var troligtvis ingen tillfällighet, att jag märkte att det finns så mycket mer jag vill göra, så mycket mer jag vill se. Jag är ingen småstadstös som klarar av att sitta och dricka tillsammans med 60-plusare, jag behöver hänga med folk i min egen ålder, behöver dansa, flumma, helt enkelt ha roligt!
Min mamma sa att jag jag hade valt någon som var ofarlig, och hon har rätt. Efter att ha blivit dumpad och sedan playad var jag väldigt skadad och visste inte vad jag förtjänade, när du sen visade intresse var det väl därför jag föll. Du var snäll, men det är inte det jag behöver, jag behöver någon som är intressant. Jag behöver bli tillfredsställd, både fysiskt och psykiskt. Jag behöver stimulans. Jag behöver leva. Det var därför känslorna svalnade, därför livet förändrades, därför vi är där vi är idag.
Nu vet du varför, och samtidigt vet jag varför. Det här ligger helt och hållet hos mig, inte hos dig. Samtidigt ångrar jag inte den tiden det var vi, även om jag vet att det hade varit bättre att det inte hade varit så. Du kommer alltid vara speciell för mig, dock inte på det sättet du vill.
Det här är inte skrivet för att såra dig, det här är skrivet för att förklara. Du känner inte mig egentligen, du vet inte vem jag är innerst inne och du vet inte vad som har hänt mig. Du vet inte hur skadad jag har varit och till viss del fortfarande är, och det är först nu när jag har insett det själv som jag kan bli hel igen.
Bredvid dig blev jag den gråa musen som jag var fram tills jag började på gymnasiet. Jag passade inte in i ditt umgänge, jag förlorade nästan mitt eget och jag blev ensam. Jag tystnade, samtidigt som mitt medvetna skrek. Att insikten kom på semestern var troligtvis ingen tillfällighet, att jag märkte att det finns så mycket mer jag vill göra, så mycket mer jag vill se. Jag är ingen småstadstös som klarar av att sitta och dricka tillsammans med 60-plusare, jag behöver hänga med folk i min egen ålder, behöver dansa, flumma, helt enkelt ha roligt!
Min mamma sa att jag jag hade valt någon som var ofarlig, och hon har rätt. Efter att ha blivit dumpad och sedan playad var jag väldigt skadad och visste inte vad jag förtjänade, när du sen visade intresse var det väl därför jag föll. Du var snäll, men det är inte det jag behöver, jag behöver någon som är intressant. Jag behöver bli tillfredsställd, både fysiskt och psykiskt. Jag behöver stimulans. Jag behöver leva. Det var därför känslorna svalnade, därför livet förändrades, därför vi är där vi är idag.
Nu vet du varför, och samtidigt vet jag varför. Det här ligger helt och hållet hos mig, inte hos dig. Samtidigt ångrar jag inte den tiden det var vi, även om jag vet att det hade varit bättre att det inte hade varit så. Du kommer alltid vara speciell för mig, dock inte på det sättet du vill.
Det här är inte skrivet för att såra dig, det här är skrivet för att förklara. Du känner inte mig egentligen, du vet inte vem jag är innerst inne och du vet inte vad som har hänt mig. Du vet inte hur skadad jag har varit och till viss del fortfarande är, och det är först nu när jag har insett det själv som jag kan bli hel igen.
Awesome
Festen igår var så jäkla härlig! Har verkligen saknat flera av de personerna som jag träffade där och det var riktigt skön stämning. Det finns inga goare pågar, och så är det bara. Och inte är jag bakis idag heller, minnet är kristall klart och allting känns bara väldigt nice.
torsdag 1 oktober 2009
onsdag 30 september 2009
Hard(ly) studying
Det är nu jag verkligen borde plugga religionen, men jag orkar inte. Det har satt sig en mental käpp som stoppar upp mina tankars kugghjul så ingenting fungerar som det ska. Provet imorgon får väl gå som det går.
Annars så är jag konstigt nog fortfarande väldigt pepp på allt, utom det faktum att jag sitter och fryser och mitt rum är svinkallt! Värm mig någon?
Annars så är jag konstigt nog fortfarande väldigt pepp på allt, utom det faktum att jag sitter och fryser och mitt rum är svinkallt! Värm mig någon?
tisdag 29 september 2009
Träning
Friskis idag, fortfarande väldigt roligt men det kändes att jag var sjuk förra veckan. Tog verkligen ut mig totalt och det brukar jag inte göra... Suck.
Har i alla fall botat min träningsabstinens lite nu, det gillas. Och nästa vecka kan jag börja simma igen, härligt härligt!
Har i alla fall botat min träningsabstinens lite nu, det gillas. Och nästa vecka kan jag börja simma igen, härligt härligt!
måndag 28 september 2009
Like singin' in the rain
Första ensemblerepet idag, faktiskt riktigt roligt även om det verkligen inte sitter för min del. Fast det är väl det man har rep till, så att det ska kunna nötas in och bli fantastiskt bra. Jag känner mig i alla fall mer säker på min röst än vad jag någonsin har gjort förut och det känns helt underbart, tror att det beror på konserten i kyrkan i våras då jag äntligen bevisade för mig själv att jag har en bra röst, en röst med något speciellt. Det gillar jag skarpt!
Dessutom är det något med den här årstiden, med regnet och kylan som gör att jag får en extra skjuts uppåt. Jag trivs när det börjar bli höst, det är så mysigt, särskilt att vara ute och gå i skogen med regnet droppande ner från trädens grenar. Då blir jag på myshumör.
Dessutom är det något med den här årstiden, med regnet och kylan som gör att jag får en extra skjuts uppåt. Jag trivs när det börjar bli höst, det är så mysigt, särskilt att vara ute och gå i skogen med regnet droppande ner från trädens grenar. Då blir jag på myshumör.
söndag 27 september 2009
Tjejhelg
För det är så det har varit, har umgåtts med en hel hög med söta töser och det gör jag gärna om igen!
Började i fredags med ett sms till Emely, snabb fråga om vi skulle ses och det skulle vi absolut. Mötte upp med henne på bussen till Lödde och gick ett några varv på Center Syd, hon skulle fixa någonting till Marcus och jag passade på att köpa en present till Teo. Efter en snabb sväng hemom för att äta hamnade jag sedan hemma hos Emely tillsammans med Adde och då blev det film, närmare bestämt Kingdom of Heaven, som var helt okej även om jag inte direkt fattade allt...
Igår var jag först i Kivik på äppelmarknaden, detta med mamma, Kenneth och Anton. Det var ganska kallt, men väldigt trevligt. På kvällen hade Rebecka tjejmiddag med riktigt god vegetarisk mat och en hel massa snack, sådant som man borde göra oftare.
Helgens sammanfattande ord är alltså: Übernice!
Började i fredags med ett sms till Emely, snabb fråga om vi skulle ses och det skulle vi absolut. Mötte upp med henne på bussen till Lödde och gick ett några varv på Center Syd, hon skulle fixa någonting till Marcus och jag passade på att köpa en present till Teo. Efter en snabb sväng hemom för att äta hamnade jag sedan hemma hos Emely tillsammans med Adde och då blev det film, närmare bestämt Kingdom of Heaven, som var helt okej även om jag inte direkt fattade allt...
Igår var jag först i Kivik på äppelmarknaden, detta med mamma, Kenneth och Anton. Det var ganska kallt, men väldigt trevligt. På kvällen hade Rebecka tjejmiddag med riktigt god vegetarisk mat och en hel massa snack, sådant som man borde göra oftare.
Helgens sammanfattande ord är alltså: Übernice!
torsdag 24 september 2009
onsdag 23 september 2009
tisdag 22 september 2009
Den eviga sjukdomen
Hur ska man kunna lägga tid på att bli frisk när man sedan blir sjuk bara av att tänka på att ta igen allt det man har missat?
Samtidigt som jag vet att min kropp behövde den här dagen för att kunna göra sig fri från förkylningen känner jag av den där lilla klumpen i magen igen, oron som faktiskt dyker upp mer och mer sällan men som ändå finns där och gnager. Om jag ska leka lite hobbypsykolog så tror jag att den beror på mina egna höga krav på mig själv, för om jag inte kan vara bäst så är det inte värt något alls. Och jag kan inte vara bäst om jag inte har full kontroll, eller?
Trots allt så har det förbättrats under de senaste åren, jag känner mig inte lika misslyckad längre om jag inte får det där mvg:t eller om allt inte blir precis som planerat. Fast ändå så stör det mig något enormt när jag blir sjuk och måste stanna hemma, för det är verkligen att drabbas av något utanför min kontroll. Jag kan inte direkt be viruspartiklarna lite snällt att lämna min kropp, bara för att jag ska kunna ta mig till skolan och delta på mina lektioner.
Vad är det egentligen jag försöker säga med det här? Att jag är precis lika ung och osäker som alla andra och att jag verkligen hatar förkylningar? Ja, så är det nog.
Samtidigt som jag vet att min kropp behövde den här dagen för att kunna göra sig fri från förkylningen känner jag av den där lilla klumpen i magen igen, oron som faktiskt dyker upp mer och mer sällan men som ändå finns där och gnager. Om jag ska leka lite hobbypsykolog så tror jag att den beror på mina egna höga krav på mig själv, för om jag inte kan vara bäst så är det inte värt något alls. Och jag kan inte vara bäst om jag inte har full kontroll, eller?
Trots allt så har det förbättrats under de senaste åren, jag känner mig inte lika misslyckad längre om jag inte får det där mvg:t eller om allt inte blir precis som planerat. Fast ändå så stör det mig något enormt när jag blir sjuk och måste stanna hemma, för det är verkligen att drabbas av något utanför min kontroll. Jag kan inte direkt be viruspartiklarna lite snällt att lämna min kropp, bara för att jag ska kunna ta mig till skolan och delta på mina lektioner.
Vad är det egentligen jag försöker säga med det här? Att jag är precis lika ung och osäker som alla andra och att jag verkligen hatar förkylningar? Ja, så är det nog.
måndag 21 september 2009
En objektiv sanning
Du är som ett litet barn ibland, som om någon har tagit ifrån dig en favoritleksak och du desperat försöker få den tillbaka. Men istället för att på ett konstruktivt sätt ta tag i problemet, som faktiskt kan anses ligga hos dig, låter du din smärta och ilska gå ut över omgivningen och över den du anser ha felat mot dig, i detta fallet mig.
Nu vet jag vad du tänker, och det är sant, jag var den utlösande faktorn. Men det finns andra sätt att hantera ett slut på. Det värsta för mig är att du inte kan acceptera mitt val; jag vet att det gör ont, men nu är det såhär. Jag kan inte göra som du vill, för då skulle jag förtvina inombords, sakta ätas upp av känslan att det inte är rätt men att jag trots allt låter det fortsätta.
Jag var aldrig obligerad att berätta om mitt förflutna för dig, och för den delens skull, du frågade inte heller. Vad jag har gjort och inte gjort tidigare, särskilt sådant som har skett för längesen, rör på intet sätt det jag gör nu och på intet sätt dig. Visst, mina tidigare val har format den jag har blivit, men det behöver inte betyda att jag skulle göra samma sak igen eller att jag är stolt över allt jag gjort. Att du bildade dig en uppfattning utan att fråga mig visar klart och tydligt vem du är, att du inte litade på mig, utan att du istället benhårt trodde att jag hade felat mot dig. Det sårade mer än du någonsin hade kunnat såra mig på annat sätt. Särskilt som jag har råkat ut för liknande händelser förut.
Samtidigt visade det du gjorde att jag hade gjort rätt val, om du inte litar på mig, hur skulle du då kunna vara rätt för mig? Därför följde jag rådet från min mamma, rådet att inte låta dig såra mig än mer. För det var hon som tröstade mig, hon som inte brukar få se mig med tårarna rinnande. Jag antar att hon har sett det många gånger förut inom sitt arbete, och vet du vad det kallas? Känslomässig misshandel. Att du sedan väljer att kalla mig kall, bara för att jag gjorde valet att skydda mig själv från mer smärta, det är upp till dig.
Ta dig en titt i spegeln och begrunda det du ser, och nu menar jag inte det yttre, utan det du ser i dina ögon, din själs spegel. Blir du stolt? Eller ser du samma osäkra pojke som jag gör?
Nu vet jag vad du tänker, och det är sant, jag var den utlösande faktorn. Men det finns andra sätt att hantera ett slut på. Det värsta för mig är att du inte kan acceptera mitt val; jag vet att det gör ont, men nu är det såhär. Jag kan inte göra som du vill, för då skulle jag förtvina inombords, sakta ätas upp av känslan att det inte är rätt men att jag trots allt låter det fortsätta.
Jag var aldrig obligerad att berätta om mitt förflutna för dig, och för den delens skull, du frågade inte heller. Vad jag har gjort och inte gjort tidigare, särskilt sådant som har skett för längesen, rör på intet sätt det jag gör nu och på intet sätt dig. Visst, mina tidigare val har format den jag har blivit, men det behöver inte betyda att jag skulle göra samma sak igen eller att jag är stolt över allt jag gjort. Att du bildade dig en uppfattning utan att fråga mig visar klart och tydligt vem du är, att du inte litade på mig, utan att du istället benhårt trodde att jag hade felat mot dig. Det sårade mer än du någonsin hade kunnat såra mig på annat sätt. Särskilt som jag har råkat ut för liknande händelser förut.
Samtidigt visade det du gjorde att jag hade gjort rätt val, om du inte litar på mig, hur skulle du då kunna vara rätt för mig? Därför följde jag rådet från min mamma, rådet att inte låta dig såra mig än mer. För det var hon som tröstade mig, hon som inte brukar få se mig med tårarna rinnande. Jag antar att hon har sett det många gånger förut inom sitt arbete, och vet du vad det kallas? Känslomässig misshandel. Att du sedan väljer att kalla mig kall, bara för att jag gjorde valet att skydda mig själv från mer smärta, det är upp till dig.
Ta dig en titt i spegeln och begrunda det du ser, och nu menar jag inte det yttre, utan det du ser i dina ögon, din själs spegel. Blir du stolt? Eller ser du samma osäkra pojke som jag gör?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)